Förändringens vindar blåser även i den konservativa längdsporten. Det är därför åkarna i Planica ställs inför det märkliga faktum att flera av VM-distanserna är nya för säsongen – de ingår inte längre i världscupen.
– Det blir ju speciellt. Men det blir ändå kul på något vis, för distanserna som är på VM har så hög prestige i sig. Men det är klart att det vore bra att kunna köra de distanserna någon gång innan det ska köras om medaljer, säger William Poromaa.
– Det är ju lite udda ändå, att det egentligen inte finns något lopp som är sig likt, säger Johan Häggström.
Gemensamma distanser
Saken är att Internationella skid- och snowboardförbundet (Fis) infört gemensamma världscupdistanser på dam- och herrsidan – 10, 20 (skiathlon) och 50 kilometer – till den här säsongen. Men eftersom man först vill utvärdera hur det faller ut, avvaktar man med att justera mästerskapsloppen.
Herrarnas VM-skiathlon (30 kilometer) var därför säsongens första. Onsdagens distans, 15 kilometer, har de bara kört en gång i vinter (både damer och herrar körde 15 km på en Tour de Ski-etapp). Och slår världscupförändringen igenom även på mästerskap, vilket är mycket troligt, innebär det att det här kan vara sista gången som herrarna kör ett 15-kilometerslopp på den här nivån.
Jens Burman suckar tungt vid tanken.
– Nej, vad tragiskt. Jag hoppas inte det, säger han.
– Och det är klart att det är udda, visst är det så. Det kanske blir mest förvirrande för dem som kollar på det och inte är helt insatta, att de undrar varför det är olika distanser på VM och på världscupen.
Han är överlag tveksam till de nya distanserna. Burman är en längdåkare av den gamla skolan, med uthållighet som största tillgång, och är skeptisk till de nerkortade loppen.
– Jag tycker att det blir lite för enformigt om det bara är 10 och 20 kilometer. Och jag tycker att det ska finnas en femmil också, så att man verkligen får ett riktigt uthållighetstest, säger Burman.
"Blir en förvirring"
Femmilen är än så länge kvar. Men Burman undrar varför saker måste förändras över huvud taget.
– Om man hela tiden bara förnyar så blir det en förvirring, det finns ju ingenting som man känner igen sig i om det är nytt från år till år. Om man hela tiden försöker hitta ett koncept som är bättre.
Om det är det sjunkande intresset som ligger bakom så är det annat som borde prioriteras, säger han. Som att skjuta till resurser till andra landslag, för att bredda konkurrensen.
Johan Häggström delar Burmans tankar.
– Jag vet inte om ändrade distanser gör så stor skillnad egentligen. Jag tror att det är större frågor som skidsporten egentligen borde försöka ta itu med, för att öka intresset.
– Som att få folk att vilja komma till arenorna, och bygga upp så att det är riktig stämning, det tror jag gör att fler vill åka skidor. Inte hur långt vi åker eller vilket koncept vi åker.
Ingen sorg hos Poromaa
Poromaa, Burman, Häggström och Edvin Anger utgör det svenska VM-laget – historiens sista? – på 15 kilometer.
I den kvartetten är det framför allt 22-årige Poromaa, som blev femma i skiathlon, som hoppas sno åt sig en av medaljerna.
Detta trots att han egentligen kanske, till skillnad mot Burman, ser fram emot en framtid med 10-kilometerslopp på VM.
– Jag tycker inte att 10 och 15 skiljer sig så supermycket åt. För mig passar 10 bra så jag är inte gråtfärdig över det där, säger Poromaa.