Måndagen den 5 december testade Ebba Andersson positivt för covid-19. Dagen efter att hon kommit trea i världscuploppet och masstarten över 20 kilometer i klassisk stil i Lillehammer.
– Först trodde jag knappt mina ögon. Såg jag verkligen två streck? Det var tydliga streck, vilket var så märkligt. Ena dagen är jag på pallen efter ett världscuplopp och nästa dag är jag på väg hem med symptom av corona, säger Andersson.
Extra tungt för henne efter den fina inledningen på säsongen med tre individuella pallplatser på fyra världscuptävlingar.
– Det var kanske därför som jag kunde behålla någon form av lugn. Jag visste att jag hade presterat på en hög nivå. Jag visste att formen varit där. Förhoppningsvis skulle det inte vara alltför tufft att ta sig tillbaka dig, säger hon.
Efter extra mycket vila och fokus på att träna på ett klokt sätt efter sjukdomen, är hon nu redo för tävlingscomeback. Det sker i helgens tre tävlingar i Skandinaviska cupen i Falun som inleds med 10 kilometer i fri stil på fredagen.
"Vill få bra känsla"
Det blir ett test för Andersson att se hur kroppen reagerar i tävlingssammanhang.
– Det är flera pass där jag fått till bra träning. Därför känner jag någon form av trygghet inför de tävlingar som väntar i helgen. Sedan får man se hur kroppen svarar i tävlingssituation. Då är det ändå ytterligare några procent i insats, säger Andersson.
– Jag vill få en bra känsla och samtidigt se hur det överensstämmer med hur fort det går. Om det känns bra vill man också att det visar sig resultatmässigt att man åker fort.
Hann inte bli orolig
Hon gör comeback bara några dagar efter att Frida Karlsson tog ut sig så mycket att hon förlorade medvetandet efter slutetappen av Tour de Ski. Många blev oroliga, men inte Ebba Andersson.
– Ska jag vara ärlig såg jag loppet i efterhand. Jag var ute och tränade. Sedan fick jag höra av mamma och pappa att det gått bra med henne. Jag hann därför aldrig bygga upp en oro när jag tittade.
Svimmat av sprutor
Men frågan är hur mycket en skidåkare ska plåga sin kropp för att vinna en tävling?
– Det är svårt att veta var gränsen går. Det gör att man ibland kliver över den. Sedan reagerar alla olika, svarar Ebba Andersson och betonar att även hon har ett starkt pannben och nosat på ”väggen”.
– Vi reagerar olika på utmattning. Jag har blivit väldigt trött. Men det är en definitionsfråga vad det innebär att gå in väggen. Nog har jag blivit väldigt trött och funderat på hur man ska klara att genomföra saker och ting. Men många gånger klarar man mer än man tror.
TT: Har du svimmat någon gång efter en tävling?
– Inte av utmattning. Jag har svimmat på grund av sprutor, säger Andersson, och berättar om sin sprutfobi:
– Jag hade en fobi mot sprutor, men har kommit över den. Vi utsätts för nålar ganska mycket eftersom vi får lämna många blodprov, både för egna kontroller och tester, men också på alla dopingkontroller. Genom det blir det avdramatiserat.