6 januari 2008 – Tour de Ski-knallen:
– Jag tror att jag åker bättre om jag inte testar den. Jag vet inte om det är så viktigt att se backen. 40 sekunder är mycket.
– Men det är en lång backe.
Så sade Charlotte Kalla inför den sista etappen av Tour de Ski 2007–08, den som skulle markera hennes definitiva internationella genombrott.
Ingen hade räknat med 20-åringen från Tärendö i den andra upplagan av Tour de Ski, men Kalla överraskade alla, vann tre av de sju första etapperna – två jaktstarter över 10 kilometer och en sprint – och skapade sedan ikoniska tv-bilder när hon avslutade genom att klättra förbi finländskan Virpi Kuitunen uppför Aloe Cermis i Val di Fiemme för att bärga slutsegern.
– Det här slår ut allt. Det har varit en helt fantastisk vecka, sade Kalla efteråt.
15 februari 2010 – första OS-guldet
Sveriges längdlandslag hade glömt bort känslan av ett individuellt OS-guld på damsidan. Men inför OS i Vancouver 2010 hängde något i luften.
Charlotte Kalla hade länge haft siktet inställt på premiärdistansen 10 kilometer fristil, och 22-årigen slog till direkt i sitt livs första OS-lopp.
Guldet var inte bara Charlotte Kallas första av en hel drös OS-medaljer, det var också det första svenska individuella damguldet i längdskidåkning sedan Toini Gustafssons triumfdagar 1968.
– När jag kom i mål och fick se resultattavlan visste jag att det skulle bli guld, sade Kalla efter segern.
2 mars 2011 – första VM-guldet
OS-guldet 2010 hade hon haft i sikte i flera år. Det första VM-guldet var desto mer oplanerat.
Norges Marit Bjørgen och Therese Johaug dominerade visserligen VM i Holmenkollen fullständigt, men ett skrällguld ryckte Sverige till sig – i sprintstafett.
Ida Ingemarsdotter växlade över till Charlotte Kalla på sistasträckan som tvåa, i en tät dimma och lika tät medaljstrid med Finland och Norge. Kalla vilade inte på hanen utan satte fart direkt och lämnade både Krista Lähteenmäki (numera Pärmäkoski) och Astrid Jacobsen bakom sig. En imponerande styrkedemonstration betydde Kallas första VM-guld i karriären.
– När jag såg Charlotte komma ut ur dimman på upploppet förstod jag att, fan, det här fixar vi, sade Ingemarsdotter efter fullbordat guldfaktum.
15 februari 2014 – bragdloppet i Sotji
Ett stafettlag består av fyra åkare, men Ida Ingemarsdotter, Emma Wikén och Anna Haag får ursäkta. OS-stafetten i Sotji 2014 kommer för alltid att bli ihågkommen som loppet då Charlotte Kalla visade prov på två av sina främsta adelsmärken som skidåkare: förmågan att toppa sig till mästerskap samt fallenheten för stafetter.
Kalla gick ut på sistasträckan i ett närapå hopplöst läge, mer än 25 sekunder från tätduon Finland och Tyskland, men det spelade ingen roll.
Svenskan var ett monster i spåren, närmade sig för varje meter och precis före stadion var hon ikapp.
I sista kurvan före upploppet tog sig Kalla fräckt förbi i innerspår, och spurtade till sig ett klassiskt svenskt OS-guld.
Det svenska damstafettlaget belönades med Bragdguldet för prestationen.
24 februari 2015 – första individuella VM-guldet – på hemmaplan
– Åker jag på den här nivån har jag inget på ett VM att göra.
Inför VM i Falun hade Kalla redan vunnit i princip allt, men hon saknade fortfarande ett individuellt guld i ett världsmästerskap.
Men med bara veckor kvar till VM var hon långt ifrån mästerskapsformen, och var uppgiven efter sin fjärdeplats i Skandinaviska cupen.
Med VM-nummerlappen på plats var det dock inget snack om saken.
Kalla krossade allt motstånd inför en jublande hemmapublik och vann favoritdistansen 10 kilometer fristil med 41 sekunders marginal före Jessie Diggins.
– Det känns otroligt stort, och jag tror inte riktigt att jag har förstått att den här drömmen har gått i uppfyllelse. Det kommer nog ta ett tag att smälta det, sade hon efter loppet