Med både handskar och skor fyllda av värmepåsar traskar Moa Ilar som sista åkare genom intervjuzonen. Andedräkten förvandlas genast till rök i den femtongradiga kylan när hon ska sätta ord på hur det känns att ha tagit sin första individuella världscupseger.

– Jag är jätteglad. Samtidigt tror jag inte att jag har förstått det än. Men jag är superglad och superskönt att det blir en seger i dag. Jag har längtat och väntat på det här, säger Ilar.

Masstarten i fri stil blev precis så tät som de flesta hade anat. Två andra svenskor, de mer favorittippade Ebba Andersson och Frida Karlsson, försökte flera gånger att spräcka fältet men utan att lyckas. En större grupp åkare höll sig i stället samlade fram till den sista kilometern. Där var det Ilar som satsade allt på ett kort när hon tog täten över det sista krönet.

– Jag försökte hålla huvudet kallt och inte gå med i för många ryck som skedde under loppet. Det är många som vill chansa och testa, säger Ilar.

– Sedan drog jag den sista chansningen och körde först utför den där backen. Det var en rejäl chansning, jag tänkte ”nu får det bära eller brista”. Men jag visste att jag hade fantastiska skidor i dag så jag tänkte att jag hade chansen. Och då fick jag några värdefulla meter.

Storartad comeback

Försöket höll. Amerikanskorna Jessie Diggins och Rosie Brennan försökte utmana på upploppet, men båda gick bet och fick nöja sig med var sin plats längre ner på prispallen.

Diggins stod ändå för loppets mest imponerande comeback. Med en kilometer kvar bröt hon staven, blev samtidigt av med ena handsken och slogs dessutom blodig när en amerikansk ledare träffade henne över munnen med ersättningsstaven.

32-åringen kom ändå tillbaka och var till slut bara tre tiondelar från segern innan hon fick ledas in i sjuktältet för att återhämta sig. Väl på plats för prisceremonin förvånades amerikanskan av sin överkvinna för dagen.

– Hon var lite chockad. Hon frågade om det var min första vinst och då sade jag att det var min första pallplats. ”That’s one way to do it”, tyckte hon då. Det var lite roligt, säger Ilar.

Stark laginsats

Sverige hade ytterligare tre åkare bland de sju främsta. Ebba Andersson, Frida Karlsson och Emma Ribom slutade femma, sexa respektive sjua. I besvikelsen över missade pallplatser fanns också beundran över Moa Ilars seger.

– Det är imponerande att ta en världscupseger och första pallplatsen. Det har mycket handlat om en tidsfråga för henne. Men att det skulle ske i dag i form av en vc-seger ... det är nästan så att hon själv inte trodde på det. Men det är fortsatt lika imponerande, säger Ebba Andersson.

– Jag gläds med Moa. Det är väldigt stort att ta första segern. Alla vet vilken kapacitet hon besitter och vilken världsklassåkare hon är. Det visade hon i dag, säger Emma Ribom.

Firar med bastu

Helt sensationell var ändå inte Ilars seger sett till säsongsstarten. Själv började hon ana vad som komma skulle efter Sverigepremiären i Gällivare där hon vann ett lopp före just Frida Karlsson och Ebba Andersson.

– Tankarna väcktes kanske i Gällivare, när jag kunde slå Frida och Ebba på hemmaplan. Det tyder ju på att man har en bra form och har möjlighet att vara med och fajtas på världscup. Det är fördelen med ett starkt lag, att veta om man vinner där så är man med och fajtas om en vinst på världscupen, säger Ilar.

TT: Hur firar man en så här kylig seger?

– Med bastu. Den är påslagen och väntar på mig.