Ingen kan ifrågasätta vem som varit världens bästa distansåkare på damsidan de senaste åren. Men fram till lördagen hade Therese Johaug ändå bara nästan vunnit allt som går att vinna.

Av förklarliga skäl saknades ett individuellt OS-guld.

Av samma skäl var det lätt att förstå varför 33-åringen föll ihop i en känslopöl efter att ha säkrat guldet i lördagens skiathlon på Zhangjiakous skidstadion.

– Det är klart att det här är en väldigt stor dag för mig. Det är ju det här jag har fokuserat på under många år, säger norskan efteråt.

Lång avstängning

Historien går som följer:

Therese Johaug var en av världens bästa längdåkare redan 2016 – när hennes idrottsliv krackelerade. Johaug fastnade i ett dopningstest – troligen orsakat av en läppsalva innehållande den förbjudna steroiden clostebol – och stängdes till slut av i 18 månader.

Hon missade VM 2017 och hon missade OS i Pyeongchang 2018.

Johaug bröt ihop – men kom minst sagt igen.

Norskan använde uppehållet till att träna, träna, träna. Och sedan comebacken hösten 2018 har hon varit i en klass för sig.

Hon har lagt VM-guld och världscupsegrar på hög, men i bakhuvudet har det där individuella OS-guldet säkerligen gnagt.

Inför OS i Peking hade hon som bäst ett silver och ett brons från OS 2014, samt ett stafettguld från 2010. Men i lördagens skiathlon var det aldrig någon diskussion.

Therese Johaug krossade allt motstånd, vann kraftigt avstannande med mer än 30 sekunders marginal, och kan äntligen släppa OS-pressen.

– Nu kan jag sänka axlarna lite. Nu har jag nått drömmen att ta ett individuellt OS-guld, säger Therese Johaug.

Dödsbud inför OS

Segern var känslosam av flera skäl. Uppladdningen till OS har varit jobbig.

Inte nog med att coronapandemin har tvingat henne till tuffa uppoffringar. Dessutom blev uppladdningen skakig när flera norska åkare testades positivt för covid-19 under förlägret i italienska Seiser Alm. Och när Johaug till slut skulle flyga till Peking fick hon beskedet att hennes vän och sponsor Torbjørn Johansson gått bort.

– Det har varit så mycket, det har varit en konstig sista vecka och ett konstigt sista år, säger en märkbart tagen Johaug.

– Jag känner att jag har varit egoistisk, jag har varit borta mycket från min familj och vänner. Och de senaste veckorna har jag varit rädd för att inte ens komma hit, rädd för att bli smittad. Och sedan fick jag ett väldigt sorgligt besked när jag satte mig på planet i Zürich, att en stöttepelare som varit med mig sedan 2007 hade gått bort.

Trots det lyckades den norska skiddrottningen på nytt visa att hon är en av tidernas främsta längdåkare.

– Det gjorde att det var extra stort att kunna korsa mållinjen i dag. Jag vet att Torbjørn hade varit otroligt stolt över det här guldet.

Rättad: I en tidigare version uppgavs fel år för Johaugs stafettguld. Rätt är 2010.