Söndagens tio kilometer fristil blev en lätt match för Jonna Sundling, som vann med 26 sekunders marginal före Maren Wangensteen från Norge.

Noterbart är att Jonna Sundling var den enda svenska OS-åkaren som kom till start, mycket beroende på att hon behöver tävla mycket efter den tumskada som störde henne i början av säsongen. Därför var känslan i kroppen under loppet mer viktigt än själva resultatet.

”Upp och ner”

I Expressens sändning sade Jonna Sundling

– Det var upp och ner. Jag tycker jag går ut relativt hårt, sedan känner jag att jag måste ta det lite lugnare för att försöka återfå kontrollen. Det blev lite stressigt, men i slutet har jag ändå krafter så jag kan trycka på.

Det som imponerade mest var att Jonna Sundling kom till Falun med bara två tävlingslopp i kroppen, på grund av tumskadan, och lyckades nu vinna tre tävlingar i rad. Hon besegrade Maja Dahlqvist, som vunnit alla världscuplopp i sprint den här säsongen, i lördagens klassiska lopp i snöyran, som följdes upp av ett stabilt fristilslopp.

Ett guldhopp

Nu går Jonna Sundling in i nästa fas som handlar om att klara den mentala pressen som det innebär att vara ett stort svenskt guldhopp i OS.

– Man tänker inte så mycket på det, utan det gäller att fokusera på rätt saker. Jag är inte ensam om att kunna åka fort, säger Jonna Sundling till TT och fortsätter:

– Jag vet att om jag har en bra dag så kan jag stå där uppe. Men det är också andra som kan ha bra dagar och är lika bra, så det gäller att ligga i och inte slappna av. Nu gäller det att ha fokus på rätt saker för att kunna åka så fort som möjligt till OS. Att känna arbetsro.

TT: Hur är det med tumskadan som förstörde början av säsongen?

– Tummen är lite slapp och stel. Den är inte som den brukar, men den repar sig ganska bra och det påverkar inte min skidåkning nu.