Efter tre avklarade VM får Karlsson fortsätta vänta på sitt första individuella mästerskapsguld.

Hon har gjort klart för alla att hon inte vill att smeknamnet silver-Frida får fäste – hon har fem VM-silver individuellt – men med lite perspektiv kan hon ändå inte vara besviken med det hon presterat i Planica.

Tungt efter årsskiftet

Frida Karlsson får med sig fyra medaljer hem, två silver och två brons, och är själaglad för det.

– Jag är så himla nöjd, alltså. Jag kom till det här VM:et med en elfteplats i världscupen som senaste resultat, och kom från sjukdom. Jag jobbade in i det sista med att hitta formen, och det har bara varit en himla stress. Att jag kommer härifrån med fyra medaljer, det är jag jättestolt över, säger Karlsson.

När hon tog hem Tour de Ski vid årsskiftet kom det till en kostnad. Karlsson kollapsade efter att ha passerat mållinjen på den sista etappen, uppför ökända Alpe Cermis, och har inte riktigt kommit tillbaka i toppslag sedan dess.

Men en Frida Karlsson i ganska bra form räcker uppenbarligen långt.

– Det är ändå som att jag hittar något extra när det verkligen gäller. Jag har inte åkt på min bästa form det här mästerskapet, ganska långt ifrån. Så att jag ändå lyckas göra det jag gör, jag ger mig själv en klapp på axeln.

"Är jättestolt"

En tävlingsskalle utan dess like har hon i alla fall. När Ebba Andersson gjorde det som visade sig bli guldrycket efter bara drygt 12 kilometer såg Karlsson rökt ut. Att 23-åringen ändå kunde bita ihop och köra hem en bronsmedalj förvånade även henne själv.

– Jag fick gräva djupt i källaren och vinna över mig själv och mitt eget huvud flera gånger. Jag kände på första varvet (av fyra) att det här blir en tung dag. Sedan maler jag ner det här loppet steg för steg och bara försöker ta nästa moment hela tiden, för att inte tänka att det är 20 kilometer kvar. Jag är jättestolt över hur jag krigar till mig det här bronset.