Tour de Ski-kollapsen är glömd, betonade Frida Karlsson dagarna före sin VM-premiär i Planica.
Efter skiathlonsuccén, där 23-åringen bärgade ett silver bakom överlägsna landsmaninnan Ebba Andersson, erkänner hon att det inte riktigt stämde.
På frågan om hon har varit mer bekymrad än hon tidigare erkänt, kommer svaret snabbt:
– Ja.
Ville bara hem
Det nervösa skrattet som sedan följer varje svar andas inget annat än släppt oro. VM-uppladdningen kändes helt enkelt inget vidare.
Karlsson svimmade efter målgång på Tour de Ski i början av året, och blev därefter sjuk. Sedan dess har hon kämpat för att återfinna formen.
– Jag har jagat, kan jag säga, säger Karlsson.
– Jag funderade ett tag på om jag skulle åka hem från precamp (i italienska Toblach).
Hon menar inte nödvändigtvis att hon tänkte stå över hela VM. Men bra mådde hon inte.
– Jag kan få lite infall ibland. Allt jag ville var att åka hem, och vara på en trygg plats i Sollefteå. Och ladda upp hemma.
Problemet, tror hon, var att hon gick på för hårt direkt efter sjukdomsperioden. Det är i så fall inte första gången som Frida Karlsson pressat sig mer än vad som är sunt.
– Jag vet inte hur hårt den där sjukdomen tog riktigt, och att jag sedan började träna ganska hårt efter det, det var väl kanske inte så bra. Jag gick ner lite djupt i källaren.
"Känns som en vinst"
Att hon inte medgav hur hon kände inför mästerskapet handlade inte om att hon ville fara med osanning. Hon behövde bara intala sig själv att allt var som det skulle.
– Om jag skulle ha stått med er innan och sagt att jag inte var bra, då tror ju jag inte på det heller. Någonstans måste jag ju intala mig själv att det går bra. Det är det som har tagit mig hit.
Tanken på VM-guld försvann direkt efter skidbytet, när Ebba Andersson tryckte på på ett sätt som Karlsson inte kunde matcha.
Det var dock ett silver som smakade som ett guld, med tanke på de senaste veckorna.
– Ja, alltså … för en vecka sedan hade jag inte gjort det här, det kan jag säga. Jag har haft det ganska struligt inför det här mästerskapet, så det känns verkligen som en vinst att bärga silvret.