På måndagen reste Johanna Hagström hem från Slovenien utan medalj. Hon hade höga förhoppningar inför den individuella sprinten, men fick nöja sig med en semifinalplats.

Ändå kommer VM i Planica vara ett mästerskap hon bär med sig.

24-åringen lyckades träffa en nerv hos tv-publiken när hon i Viaplay lättsamt berättade att hon bara tio minuter före sprintkvalet upptäckte att hon fått mens.

Några mensskydd fanns inte att tillgå.

Och den svenska landslagsdräkten är vit.

– När jag stod där på start vid prologen så kände jag lite ”oj, oj, oj”. Då hade jag gärna haft blå eller någon annan färg på dräkten, säger Hagström.

– Så det är klart att det finns grejer att göra. Det är många som jobbar för att få mensskydd på toaletter, och det fanns det inte här på VM till exempel.

Mörkare dräkt

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Johanna Hagström fullkomligt överrumplades av alla positiva tillrop.

– Jag har blivit lite rörd. Det har varit så många som har hört av sig. Och jag kunde känna att jag kan hjälpa yngre, för jag vet att det är ett problem bland yngre tjejer, att inte kunna prata öppet om det här.

För inte så längesedan hade det inte varit lika givet att tackla det så avslappnat. Men de senaste åren har det svenska längdlandslaget jobbat med att lyfta medvetenheten kring mens kopplat till idrotten. Det ledde bland annat till att man för några år sedan bytte ut den helvita dräkten mot en med blå baksida, för att dämpa åkarnas oro att blöda igenom.

Inför OS i fjol justerades den på nytt.

– Den blev ännu mörkare i fjol, inför OS. Då var det här en av anledningarna, säger damtränaren Stefan Thomson.

Han är den förste att erkänna att mens inte diskuterades tidigare.

– Absolut, så är det. Det här är frågor som aldrig har kommit upp till ytan, men mycket mer de senaste åren. Det är jättebra, det ska fortsätta så. Det här är frågor som man inte har tänkt på tidigare.

Räds inte ämnet

Numera är mens, och åkarnas menscykler, en självklar pusselbit när det exempelvis ska läggas träningsplaner, säger Thomson. Det är också stor skillnad på hur ämnet numera berörs inom landslaget.

– Det är liksom inga problem att prata om det. Och det är viktigt för oss tränare att veta också, i stället för att undra varför det till exempel går tyngre eller varför man är ledsen eller har ett annorlunda humör. Det är jättebra att man vågar prata om det och inte gör en stor grej av det.

Landslagskollegan Ebba Andersson hyllar Hagströms öppenhjärtiga intervju. Hon håller också med om att det i dag är ett samtalsämne som vilket annat inom det svenska laget.

– Ja, det tycker jag absolut. Vi pratar ganska mycket om det och ska jag vara ärlig så räds vi väl inte heller att prata om det när killarna sitter vid matbordet. Det är väl bara för dem att vänja sig, säger Andersson.

Maja Dahlqvist är snarast förvånad över att mens fortfarande kan bli en sådan snackis.

– Vi tyckte att det var sjukt att det blev så stora rubriker av en sådan grej. Det är som att jag säger att jag har glömt mina tävlingsstavar och att det blev stressigt av det, säger Dahlqvist.

TT: Vad säger det att det blir så mycket reaktioner?

– Det säger väl lite om hur långt efter på ämnet vi ligger. Att det ska vara en sådan big deal. Men det är klart att det hela tiden pratas mer och mer om det, och jag tror att ju mer vi pratar om det i gruppen desto mer normaliserat blir det.

"Det känns häftigt"

En blå baksida löser inte alla problem, det gör inte heller en enskild tv-intervju. Men sakta men säkert bryts tabun ner.

– Bara för att jag nämner det så blir det en stor snackis, vilket också betyder att det behöver pratas mer öppet om det. Det borde inte bli det egentligen, för hälften av jordens befolkning har det, säger Johanna Hagström.

TT: Hur känns det att du ändå satte din prägel på det här mästerskapet?

– Det känns häftigt. Jag kommer nog kolla tillbaka på den här sprinten och minnas det här mer, snacket om det, än det idrottsliga. Jag var ju här för det idrottsliga, jag var här för att leverera, men det här blir en liten annan grej. Det är ändå coolt att få bidra till det.

– Jag är ändå stolt över mig själv att jag tog upp det där och kunde vara med och bidra till ett mer naturligt snack om mens.