En världscupseger värmer, i alla fall en stund.

Emma Ribom skakar, darrar av köld och börjar sakta förvandlas till en istapp i människostorlek. Den här dagen är hon inte bara världens snabbaste skidåkare.

– Jag är kallast i dag. Utan tvekan, säger hon efter förstaplatsen i den klassiska sprinten.

TT: Hur mycket värmde segern?

– Väldigt mycket där och då. Men nu vet jag inte riktigt längre, säger Ribom medan tänderna hackar.

"Kände mig så stark"

Som så ofta förr blev damsprinten en stor blågul framgång. Ribom vann närmast före – men ändå klart före – regerande världsmästaren Jonna Sundling. Även på fjärde och femte plats blev det svenskt i form av Frida Karlsson och Linn Svahn.

– Jag vet ju hur stark Jonna är och jag tycker bara att det är så häftigt att vi är etta och tvåa i dag och plockar en dubbel. Och ytterligare två svenskor i final, vi är ett otroligt starkt gäng och det är så häftigt att vara en del av det, säger Ribom.

Det var 25-åringens tredje individuella världscupseger. Den första kom också i Ruka, för ett år sedan.

Din lilla finländska skidorten ligger henne av förklarliga skäl varmt om hjärtat. Något "skitställe", som Frida Karlsson kallade Ruka i en intervju med SVT i höstas, är det inte i Riboms värld.

Inte minst passar banan, med en tuff uppförsbacke strax före avslutningen, henne ypperligt.

– Det kanske är mitt ”happy place”. Det är så kul att tävla här och jag vet att när jag har en bra dag så passar den här banan mig väldigt bra, med den avslutningen som är. Jag kände mig så stark i dag. Det var som att jag bara åkte och väntade på sista backen i finalen.

Triggas av svenskorna

Jonna Sundling vann sprinten under Sverigepremiären förra helgen, före Ribom. Trots omvänd ordning i Ruka var 28-åringen nöjd med dagen.

– Det här var väldigt bra. En andraplats så här i början av säsongen känns som en väldigt fin start. Sedan orkar jag inte riktigt på slutet, men utifrån hur det har känts de senaste veckorna har det bara blivit bättre och bättre. Den här dagen är ett tecken på att det går åt rätt håll, säger Sundling.

Norskan Kristine Stavås Skistad såg till att spräcka en svensk kvadrupel. 24-åringen klämde sig in som trea i finalen.

– Det motiverar mig bara, säger Skistad om kampen mot svenskorna.

Sju svenska damer stod på startlinjen i vinterns första världscuplopp. Maja Dahlqvist, förra säsongens sprintcupvinnare, försvann redan i kvalet. Johanna Hagström åkte ut i kvartsfinal och Moa Lundgren i semifinal.

Världsbäst – i kvalet

För de svenska herrarna gick det sämre, ingen blågul åkare tog sig till semifinal. Marcus Grate hade något stort på gång, han var snabbast av alla i kvalet, men lade sedan krokben för sig själv i kvartsfinalen och var chanslös.

– Det är värre att misslyckas när man är dålig. Nu vet jag att jag var bäst i världen i prologen, och det är dit jag har strävat under hela min karriär. Nu är jag äntligen där och det tar jag med mig. Sedan är det otroligt surt att jag kraschar, säger Grate.

Erik Valnes, Norge, vann herrfinalen före fransmannen Richard Jouve och landsmannen Johannes Høsflot Klæbo.