En karriär kan få sig ett lyft på olika sätt. Det kan vara att man tränar mer, hårdare eller bara annorlunda. Eller att man byter tränare.

Det kan också vara något som inte har med idrott att göra över huvud taget.

I fjol kom Casper-Lo till världen, och med det förändrades det mesta för Calle Halfvarsson.

På plats i Slovenien utstrålar den 33-årige, relativt nyblivne pappan, ett lugn som man sällan har sett hos honom. Det gör också att han har stora förhoppningar inför både torsdagens inledande sprint, och fredagens skiathlon.

– Jag vet inte, det känns som att jag inte är lika spänd inför det här mästerskapet. Nu känner jag att jag ska ha kul här på plats och inte ta det på så jäkla stort allvar. Hellre ha roligt och köra med en avslappnad känsla, då tror jag att det kan gå längre och bättre, säger Halfvarsson, som fortfarande jagar en första individuell mästerskapsmedalj.

Pressade Klæbo

Redan i slutet av fjolårssäsongen, när han visste att han skulle bli pappa, lossnade något för den svenske veteranen. Han avslutade vårvintern med att ta sin första individuella pallplats i världscupen på över tre år (tvåa på 15 kilometer klassiskt i Falun) och dagen därpå vann han en mixedsprint i par med Jonna Sundling.

I vinter har han fortsatt att visa fin form. När han blev tvåa i den klassiska sprinten i Val di Fiemme i januari utmanade han självaste Johannes Høsflot Klæbo, och pressade norrmannen hela vägen över mållinjen.

Halfvarssons självförtroende har kanske aldrig varit bättre.

– Jag kommer gå in i sprinten med inställningen att jag kan slå vem som helst. Det gör jag i de flesta distanser om jag har en god känsla. Vi har sett att Klæbo har blivit slagen i år, han är inte omöjlig. Han är nästintill omöjlig. Men han är inte omöjlig, säger Halfvarsson.

Ett framgångsrikt mästerskap skulle vara välkommet efter de två senaste magplasken. Fjolårets OS i Peking blev en rejäl missräkning för Halfvarsson, och som bäst blev han 26:a i ett individuellt lopp. Det var ändå ett stort steg framåt om man jämför med insatsen på senaste VM, i Oberstdorf 2021.

Halfvarsson lämnade Tyskland efter att bara ha ställt upp i ett enda lopp – vilket han bröt.

– Det var väl ingen höjdare. Jag åkte väl bara en etapp, knappt det. Och sedan åkte jag hem. Det var inte så mycket att prata om, säger Halfvarsson.

"Det var bedrövligt"

Men inte ens ett nytt pannkaksmästerskap kan få humöret att krascha den här gången, slår han fast. Det är fortfarande viktigt att prestera, det är bara inte så vansinnigt viktigt.

– Peking var bedrövligt och Oberstdorf var också bedrövligt. Men även om det skulle gå dåligt här så har jag svårt att se att jag ska må på samma vis som jag gjorde då. Jag har ju alltid honom och henne (sambon Isabell) att komma hem till. Skidåkningen är fortfarande viktig, det är inte så att jag tänker att det här bara är skit och blaha, skidor är jätteviktigt, det är mitt jobb och något jag brinner för.

– Så det är klart att jag kommer att vara besviken. Men jag kommer nog glömma det ganska fort när jag kommer hem och får krama om honom.