En sjätteplats i ett mästerskap är ett stort steg på vägen mot pallen. Efter loppet bekräftade också William Poromaa att han nu har prispallen som en tydligare målbild.

– Självklart! Jag känner att jag kommer att vara där en dag, bara jag fortsätter så här. Det är bara tiden som fattas.

William Poromaa kom till start efter en jobbig säsong, som varit fylld av sjukdomar. Men efter årsskiftet har det lossnat och på morgonen var han taggad och kände mer förväntan än nervositet inför loppet.

Turnummer

William Poromaa berättar om kompisen som ringde på morgonen och bad honom att njuta av stunden. Han började sedan minnas stunder från grundskolan som handlade om OS-starten.

– Sedan kommer jag hit och får mitt turnummer 26. Jag funderar om man börjar bli religiös.

Poromaa hade inte så mycket att svara när blivande guldmedaljörern Alexander Bolsjunov och Iivo Niskanen (brons) satte fart i början. Det berodde en del på att William Poromaa inte hade klassiska toppskidor, men bytte till toppskidor i fristilen.

– Den klassiska delen gick sådär. Jag fick slita ganska mycket och var lite orolig om jag skulle klara skejten. Men när vi bytte blev jag jättepigg, berättar svensken, som drog en klunga i hela fristilsdelen.

– Lite trist bara att jag fick köra själv hela vägen. Man märkte att de andra var för trötta. Hörde av ledarna att de var trötta och orkade inte göra något.

Ett kramtack

Så åkte William Poromaa i mål och gav direkt sin tränare Lasse Ljung en björnkram som ett tack för all stöttning han fått denna jobbiga säsong.

– Ja, det var mycket känslor i den kramen, säger Poromaa.

Landslagskollegorna gratulerade och Calle Halfvarsson berättar han redan dagen innan märkte att William Poromaa var i toppform.

– Han är superstark. Det verkar inte som han känner av höjden. Vi körde intervall i går och då var han väldigt stark. Det är ett gott tecken.

Tunga svenskar

Nu siktar William Poromaa framåt – mot 15-kilometersloppet om fem dagar. En distans där han normalt är starkare.

– Det är svårt att säga om det passar mig bättre. Som det kändes i dag på klassiska är det lite så där. Men 15 klassisk är en distans som jag skulle säga är min absolut bästa. Jag hoppas kunna prestera väldigt bra där.

I övrigt var det ett svenskt mörker i Zhangjiakou, vilket ser illa ut inför herrstafetten senare i OS. Jens Burman blev 24:a, Calle Halfvarsson 30:e och Leo Johansson 37:a.

– Det klart ser tungt ut. Om jag och Leo (Johansson) får acklimatisera oss på hög höjd så ska vi inte vara där nere. Jag tror vi kan vända detta, säger Calle Halfvarsson.