Sprintstafetten på OS såg på förhand ut som Sveriges kanske klaraste guldchans i Peking. Men finalen visade att stafettvarianten av längdåkningens speedigaste form är något annat än bara en utökad sprint.

Jonna Sundling och Maja Dahlqvist, som tidigare under spelen tagit guld och silver i sprint, kunde inte matcha sensationen Tyskland med Victoria Carl (som åkte ut i semifinalen i sprint) och Katharina Hennig (som inte ens körde sprinten), som tog guldet.

Annan taktik

När nu Sverige går in i dagens VM-sprintstafett i Planica med samma stora favoritskap – Sundling och Emma Ribom tog guld respektive silver i den individuella sprinten i torsdags – betonar de att ingenting är givet på förhand.

– Jag gillar tävlingsformen, jag tycker att det är något som passar mig bra. Men det är ju en utslagsgivande tävlingsform och det gäller att vara stark över tre sträckor, säger Ribom, som åker först av svenskorna.

Jonna Sundling, regerande världsmästare i sprintstafett (med Dahlqvist), håller med.

– Man åker ju två stycken och som ett lag. I sprint blir det väldigt mycket fokus på en själv, det blir mer lagkänsla på en teamsprint. Och när man kör tre varv var så blir det ett annat upplägg. Det är såklart att taktiken ser annorlunda ut, säger Sundling.

Den främsta experten i disciplinen är ändå Maja Dahlqvist, som trots sina sanslösa meriter i sprintstafett alltså petas.

– Det är den tuffaste uttagningen vi gör på hela VM. Vi har som sagt de fyra bästa i världen och vi måste välja. Vi tycker att Emma och Jonna är det starkaste laget, utifrån hur banan ser ut och utifrån den form de har, säger damtränaren Stefan Thomson.

Herrarna går för medalj

Sedan 2018 har de svenska damerna vunnit nio av de tretton sprintstafetter som körts på OS, VM och i världscupen. Dahlqvist, som tog brons i torsdagens sprint, har varit med vid varje seger.

– Framför allt handlar allting om den sista sträckan på något sätt. Det gäller att ha den bästa taktiken och vara smart i huvudet på ett annat sätt. Allting avgörs på sista sträckan, säger Dahlqvist.

TT: Hur tacklar man det på bästa sätt?

– Det gäller att vara smart och lugn, och att gilla att åka bland folk. Man kan göra på många sätt och man kan slösa mycket på vägen, så det gäller att hålla sig till sin plan.

Trots att hon inte själv får köra är hon säker på att det kommer att bära långt för Sveriges damer.

– Vi vill ju ha två–tre lag med egentligen, så jag tänker att oavsett vilket lag vi har så är det guldvittring.

Det svenska herrlaget består av Calle Halfvarsson och Edvin Anger. Där är vittringen på guld inte lika självklar, däremot förhoppningen om den första svenska herrmedaljen på ett stort mästerskap sedan 2017.

Herrtränaren Anders Högberg motiverar laguttagningen:

– Calle har ju visat väldigt bra och stabil form, femma i sprinten och sexa i går.

– Edvin har ju varit vår jämnaste och starkaste skejtsprinter i år, har en fantastisk avslutning. Så det kändes ganska naturligt att få in honom som en avslutare.