Mixedstafett är fortfarande inget fast inslag i längdvärldscupen, men kastas då och då in i programmet.
Publiken i Falun kan knappast ha misstyckt med tanke på utfallet i söndagens tävling.
Sveriges förstalag tog hem stafetten efter tre starka sträckor från Calle Halfvarsson, Moa Ilar och Edvin Anger, samt en rykande avslutning från sprintdrottningen Jonna Sundling.
Alla andra chanslösa
Anger tappade några enstaka sekunder in till den sista växlingen, men Sundling var snabbt ikapp de tre framförvarande: Italiens Francesca Franchi samt Anne Kjersti Kalvå och Ragnhild Haga från Norges första- respektive andralag.
Med det utgångsläget var Sundling skoningslös.
Som en av världens bästa sprinters, inte minst i fristil, bidade 28-åringen sin tid, och inte förrän strax före stadion satte hon in stöten i den sista uppförsbacken.
Och när Jonna Sundling ryckte var det ingen som kunde svara.
Anne Kjersti Kalvå försökte, men hade ingen chans att följa och Norges förstalag fick nöja sig med en andraplats, 4,6 sekunder bakom Sverige. Tysklands Victoria Carl gjorde en fin sistasträcka och tog upp sitt lag till pallen, 6,4 sekunder från segern.
– Jag fick ett perfekt utgångsläge av Edvin (Anger) att få åka med folk. Det var en jättefin resa fram till sprintbanan där jag tänkte att här kan jag göra väldigt mycket. Det kändes som hemma, säger Jonna Sundling efter hon fixat Sveriges seger på slutsträckan.
TT: Ser du detta som en revansch för att du inte fick åka VM-stafetten i Planica?
– Ja, absolut. Men sedan kan jag inte älta det hur länge som helst. I dag fick jag en jättefin dag med det här gänget.
"Flytta på dig"
Redan på förstasträckan höll Sverige faktiskt på att tappa potentiellt avgörande mark mot en av de främsta konkurrenterna. När Norges Martin Løwstrøm Nyenget gjorde ett ryck stod både USA:s Ben Ogden och Italiens Francesco De Fabiani i vägen för Calle Halfvarsson – som tvingades hitta på något.
– Jag fick skrika på De Fabiani att han ska flytta på sig. Jag skrek på svenska för jag kan inte så mycket italienska. Men han förstod i alla fall vad jag menade. Det var ”öj” och ”öh, hörru” och ”flytta på dig”, men han förstod i alla fall.
Detta var första gången som Sverige vann den här formen av mixedstafett i världscupen.