Fram till tisdagens första etapp av Tour de Ski hade Sveriges damer vunnit tio raka individuella sprinttävlingar i världscupen, bortsett från sprintarna i Dresden och Davos förra vintern, då det svenska laget ställde in sin medverkan på grund av coronapandemin.
I schweiziska Lenzerheide tog den mäktiga sviten slut.
Amerikanskan Jessie Diggins vann och blev därmed den första icke-svenskan sedan Norge Maiken Caspersen Falla (22 februari 2020), att vinna en damsprint som Sverige ställer upp i.
Svenska stjärnor saknades
Det svenska laget var dock rejält vingklippt. Både årets sprintdominant Maja Dahlqvist och regerande världsmästaren Jonna Sundling har valt att stå över touren. Dessutom saknas fjolårets stora stjärna, skadade Linn Svahn.
Trots det saknades inte svenska segerkandidater, och framför allt Johanna Hagström och Anna Dyvik, som båda slåss om en OS-plats, hade stora förhoppningar.
Fajten dem emellan – tillsammans med Charlotte Kalla slåss de om två kvarvarande platser till OS – vann Dyvik till slut. Men det var knappt.
Båda nådde semifinal, och båda blev fyra i respektive heat. Där drog Dyvik det längsta strået och spurtade sig till final på tid, på Hagströms bekostnad.
"Tajt mellan oss"
– Jag vet ju hur mycket den här tävlingen betyder, så jag försökte trycka allt jag kunde på slutet, men det svarade inte riktigt. Det var inte en dålig tävling, men jag hade verkligen hoppats på mer, säger Hagström till SVT.
– Det är klart att det är tajt mellan oss. Men vi får se, jag åkte samtidigt bra i Ruka även om det var klassisk stil då. Så jag har ingen aning. Vi får prata med landslagsledningen, så får vi se.
I finalen inledde Anna Dyvik offensivt, men orkade inte hela vägen och slutade femma. I stället blev det en drömstart på Tour de Ski för Diggins, som spurtade till seger före norskan Mathilde Myhrvold och Sloveniens Anamarija Lampic.
– Lite surt, för det kändes ändå bra. Det kändes mycket bättre i dag än i Davos (för två veckor sedan), och då har jag ändå haft väldigt ont i magen i dag, säger Dyvik till SVT.
Angående vad det kan betyda för OS-chanserna, säger Dyvik:
– Det är ju bra, det är skönt. Jag tycker inte att jag gjorde något superspeciellt i dag, jag kände inte att jag överpresterade. Och ändå kan jag gå till final. Så på så sätt var det ändå bra gjort.
Klæbo helt överlägsen
Diggins, som tog hem touren i fjol, är också en stark distansåkare och sätter nu press på sina utmanare i sammandraget. Inte minst Frida Karlsson och Ebba Andersson som åkte ut redan i sprintkvalet, vilket gör att de tappar mycket, och redan nu är över en minut bakom Diggins i sammandraget.
För de svenska herrarna tog dagen slut i kvartsfinal. Oskar Svensson, Calle Halfvarsson och Gustaf Berglund var trion som tog sig vidare från kvalet, men där räckte de inte till.
Segern på herrsidan gick till Johannes Høsflot Klæbo, som dominerade hela dagen. Norrmannen var i en klass för sig i kvalet och fortsatte sedan i samma stil: seger i kvarten, seger i semifinalen och överlägsen seger i finalen.
På prispallen fick Klæbo sällskap av två fransmän: Richard Jouve och Lucas Chanavat.