Jessie Diggins gick ifrån på sista sträckan och vann till slut med 3,8 sekunder före finländskan Krista Pärmäkoski och norskan Therese Johaug. Frida Karlsson gick in som fyra, 9,1 sekunder bakom Diggins.
– Det här var så speciellt, jag älskar stafett, att köra för laget gör det roligare, säger Diggins till Viaplay.
Ebba Andersson låg bra med i fältet under första sträckan och växlade som ett av de första lagen, trots att hon under en del av loppet blev lite trängd och inte fick med sig farten som hon ville ha.
– Det var lite avvaktande i början, sedan skruvade Heidi (Weng, Norge) upp tempot. Jag tänkte att jag skulle hålla farten och det kändes bra. Och jag kunde hänga med till växlingen, säger Andersson till TV6.
Poromaa växlade tvåa
William Poromaa hängde på norrmannen Sjur Røthe och växlade som tvåa, 1,4 sekunder efter Norge.
– Det var tufft, men kändes ganska bra ändå. Fem kilometer håller jag, säger Poromaa till TV6.
Jens Burman tappade sedan under den tredje sträckan och släppte iväg Frida Karlsson som tia, 6,6 sekunder efter de två norska lagen som växlade samtidigt.
– Jag måste säga förlåt att jag inte släppte iväg dig i rygg, säger Burman till Frida Karlsson, i TV6.
– Jag hade helst velat vara i täten. Det är aldrig bra att jaga, det går tillräckligt fort ändå. Och det är svårt när man inte kan vara med där framme.
Gillar konceptet
Efter halva sträckan hade Karlsson tagit in halva försprånget och avancerat till fjärde plats. Men hon lyckades inte täta luckan som de tre tätlagen hade.
– Jag öppnade ganska hårt för att komma ikapp snabbt och fick kanske sota lite för det på toppen. Men sen höll jag samma avstånd nästan hela vägen, så det var ganska bra ändå.
Trots missad pallplats var Karlsson nöjd med tävlingskonceptet.
– Det var kul. Det var första gången som jag måste fälla ner toaringen när jag går på toa före start, säger hon med ett skratt.
– Det var kul att köra med killarna, säger Ebba Andersson.
Det var första gången som en mixedstafett kördes i världscupen. Distansen var fem kilometer för alla åkare och damerna, som startade först och sist, körde klassiskt. För herrarna gällde fristil.