Jämförelsen mellan längdskidor och skidskytte görs titt som tätt och handlar ofta om att intresset för skidskytte är större och spritt mellan fler länder ute i Europa.
En anledning som nämns är att fler nationer gör upp om pallplatser och medaljer i skidskyttet. Svenska skidskytteförbundets dåvarande generalsekreterare Bengt Jönsson sade bland annat så här 2020, efter det att Stina Nilsson valt att byta karriär från längdåkare till skidskytt:
– Längdskidor är ju nationalidrott i Sverige. Men givetvis är det roligt att det i skidskyttet kan vara tio olika nationer som kan vinna.
Den här mästerskapsvintern visar att det inte är någon given sanning längre.
På skidskytte-VM i Oberhof förra månaden var det bara sex olika nationer på pallen, fördelat på tolv grenar. På nyss avslutade skid-VM i Planica var det sju nationer som delade på längdmedaljerna, på lika många tävlingar.
Steg i rätt riktning
Det är första gången på 14 år som längdskidorna vinner den "VM-kampen".
– Jag tycker att längdåkningen har tagit ett stort steg i rätt riktning. Nu har det blivit fler åkare från olika länder, både damer och herrar, som har tagit pallplatser. Det är väldigt viktigt för sporten och bra för publiken också, det blir roligare att titta på, säger Katharina Hennig, vars Tyskland tog silver i damstafetten.
Även på OS i fjol var medaljspridningen större i längd (nio länder) än i skidskytte (sju). Där var det dock en skidskyttetävling färre än på VM.
En reservation är att starka skidskyttenationer som Ryssland och Belarus på grund av kriget i Ukraina är avstängda i år. Även de ukrainska skidskyttarna har firat framgångar historiskt sett, men kan av förklarliga skäl inte konkurrera på samma villkor för stunden.
Spännande damlopp
På längdsidan är det framför allt de ryska åkarna som normalt sett hade konkurrerat om medaljerna.
Oavsett statistikens precision säger det något om utvecklingen, säger Sveriges landslagschef i längd Anders Byström. Han lämnade själv just skidskyttet, där han också var landslagschef, för tre år sedan.
– Det var spännande att höra. Det är en intressant spaning, för skidskyttarna har alltid skyltat med att man har väldigt många nationer där uppe. Men nu har ju Norge varit så extremt bra där också, och så är inte ryssarna med heller. Men det är intressant och bra att vi får fler nationer på pallen, säger Byström.
En nation som tagit allt större plats i toppen, särskilt på damsidan, är USA.
Rosie Brennan, 34, har ordnat tre pallplatser i världscupen i vinter och håller inte alls med dem som hävdar att det fortfarande bara är Sverige och Norge som lägger beslag på topplaceringarna.
– Det stämmer inte, Sverige och Norge vinner inte hela tiden. Jag tycker att damloppen har varit väldigt spännande i år, det är många som har slagits om segern och det har varit väldigt roligt att tävla. Det är alltid olika nationer som slåss om segern: amerikanskor, svenskor, tyskor, norskor, säger Brennan.
"Enorm milstolpe"
En annan veteran, italienaren Federico Pellegrino, har genom åren ofta klämt sig in på pallen mellan ryssar och norrmän. Han låter inte heller så bekymrad över längdåkningens bredd, men betonar också att tävlingarna inte är allt.
– Visst skulle det bli mer intressant om fler nationer blandade sig i toppen. Men det händer fortfarande då och då, så vi utövare kan bara göra det bästa vi kan. Men du vet, längdskidor handlar inte bara om tävlingarna. Längdåkning är det som alla människor håller på med varje helg eller efter jobbet. Det är det som är sporten, säger 32-åringen.
Julia Kern, USA, tror ändå att det är viktigt att fler nationer blandar sig i fajten om pallplatser. Lagkompisen Jessie Diggins historiska VM-guld på 10 kilometer – USA:s första individuella genom tiderna – var särskilt viktigt, säger hon.
– Det är en enorm milstolpe för vårt land och jag hoppas verkligen att det inspirerar många barn där hemma som ser att det är möjligt, säger Kern.
Katharina Hennig håller med. Det tyska stafettsilvret på VM gladde henne inte bara som skidåkare, utan även som inspiratör för framtidens stjärnor.
– Det är jätteviktigt att fler nationer gör upp om pallplatserna. Inte bara för längdåkningen som helhet, utan också för sportens status inom nationerna. Så att man får många barn och unga att vilja bli längdåkare, säger Hennig.