Jaget. Eller laget. Det finns en tydlig trend som skiljer skidåkarna från skidskyttarna när det kommer till landslagen. Linn Svahn, Frida Karlsson och Maja Dahlqvist har alla valt bort skidlandslagets upplägg när det kommer till att träna och åka på läger tillsammans inför kommande säsong.
Inom skidskyttet blir det i stället mer och mer sammansvetsat där alla åkare bor i Östersund och tränar tillsammans året runt.
– Jag tycker vi har hittat ett väldigt bra koncept där vi har högintensiva pass tillsammans. Vi tränar väldigt mycket ihop, säger Hanna Öberg och utvecklar:
– I skidskytte tror jag det är väldigt viktigt att få sparringen till vardags, speciellt på skjutvallen.
Känslan av att på tävling stå bredvid någon annan, och se den skjuta snabbt och bra, är svår att simulera på träningspassen om man står på vallen ensam, enligt Hanna Öberg.
"Lyfter varandra"
Hennes syster Elvira är inne på samma sak.
– Jag kan hålla en helt annan nivå tack vare att jag har sparringen som jag har här i Östersund. Vi kan lyfta varandra hela tiden och jag tror det är anledningen till att laget blivit så starkt, säger hon.
Grunden till senaste årens triumfer både i stafetter och individuellt har byggts här i Östersund. Tillsammans – i vått och torrt.
– När du kommer hit en oktobermorgon och det är regn och åtta grader ute är det skönt att vi är ett gäng och kan hjälpas åt att hålla moralen uppe, säger Elvira Öberg.
En som kan jämföra de båda landslagen och som själv valt egna vägar genom karriären är Stina Nilsson.
– Jag tycker upplägget vi har nu är helt fantastiskt. Det är lättare att få till i skidskytte eftersom du har skjutvallen som en naturlig knutpunkt att samlas kring. I längd har du inte den på samma sätt så det kan vara svårare att samla alla på samma sätt. Men jag ser absolut fördelarna med vårt upplägg som vi har nu, säger hon.
Ofta solo
Herråkarna Martin Ponsilouma och Sebastian Samuelsson har utvecklats till det absoluta toppskiktet i världseliten senaste åren. Men att göra en egen individuell satsning ser de inte som ett alternativ.
– Jag ser ju längdåkarna träna och de är ju oftare helt solo. Det måste vara svårare att få sparringen som vi får varje dag, säger Ponsiluoma.
