Avslutningen i masstarten hade kunnat bli lite bättre. Men i de chansartade förhållandena på skjutvallen avslutade Elvira Öberg som bästa svenska på niondeplatsen.
När hon efteråt jobbar sig igenom intervjuområdet på skidskyttearenan för sista gången kommer tårarna.
Av lättnad, av glädje, av trötthet.
– Det är en blandning av väldigt mycket, men mycket på grund av att jag är väldigt trött nu också, säger hon.
– Det har varit många omladdningar och urladdningar, det är mycket att ta in och det blir ännu mer verkligt nu när man är klar.
TT: Har det varit svårt att hålla ihop allt under OS?
– Jag tycker att det gått väldigt bra, jag blir nästan lite förvånad över mig själv. Det har gått väldigt bra fram till nu, säger Elvira Öberg.
– Det är klart att den här dagen hade kunnat bli ännu bättre, men jag är ändå fruktansvärt nöjd och stolt med det jag har presterat.
"Speciell situation"
Elvira Öberg var OS-debutant, men efter vinterns resultat var det snarare hon än storasystern Hanna som gick in i OS-tävlingarna som en av favoriterna.
OS inleddes med en fjärdeplats i mixedstafetten och en 13:e-plats i distansloppet.
Men sedan kom Elvira Öberg i gång. Silver i sprinten, silver i jaktstarten, guld i stafetten. Inte illa på ett första OS.
– Jag har vetat vad jag har för kapacitet. Jag har vetat att jag har kapacitet att ta mer än en medalj, nu åker jag hem med tre, varav ett guld. Det är verkligen helt fantastisk, det är något jag har drömt om, säger hon.
– Men det har också varit en speciell situation, det är första gången jag kommer in i ett mästerskap som en av favoriterna och det är dessutom mitt första OS. Så det har varit mycket, men jag tycker ändå att jag har hanterat det på ett väldigt bra sätt.
"Minnen för livet"
Största ögonblicket på OS? Det är dött lopp mellan den första individuella medaljen och lagets guldtriumf i stafetten.
– Det är nog ganska jämnt mellan sprinten, att jag lyckas prestera på absolut topp på det loppet jag sett fram emot mest på hela året. Och när jag får gå in över mållinjen och möta de andra tjejerna i stafetten. Det är minnen för livet.
Efter tre veckor i Kina och totalt två månader på resande fot får de svenska skidskyttarna nu återvända hem till Östersund en kort sväng, innan det är dags för nästa världscup i Kontiolahti i början av mars.
– Det ska bli skönt att komma hem, sova i sin egen säng och äta svensk mat, säger Elvira Öberg.
– Sedan är det klart att det kommer att ta ett tag att ta in allt som hänt. Men att titta på medaljerna kommer nog att hjälpa.