Fyra åkare, med systrarna Öberg i spetsen, var redan klara för OS i februari när sista chansen till en biljett – världscupstafetten i Ruhpolding i fredags – kom.
Det gick över förväntan. Det reservbetonade svenska laget ordnade en andraplats och till slut föll tränarnas val på Mona Brorsson och Stina Nilsson, på bekostnad av Johanna Skottheim.
– Jag blev jätteglad att jag får följa med på den här resan. Det har varit en tajt kamp och vi är ett så otroligt starkt damlag. Det har verkligen varit jämnt om platserna, säger Stina Nilsson på telefon från förlägret i italienska Martell.
"Inte givet"
Men den stenhårda interna konkurrensen är inte slut i och med det. Eftersom högst fyra åkare kommer att få chansen i varje lopp väntar nya tuffa uttagningar när laget väl är på plats i Kina.
– Vi har inte så många tankar om det just nu. Det är en lång väg och många veckor kvar till första tävlingen. Vi kommer att göra den sista uttagningen på plats, säger huvudtränaren Johannes Lukas.
– Det är inte givet att alla får köra ett lopp. Men det vet de aktiva om. Det kan hända att det blir bara samma fyra som kör allt.
Ett annorlunda läge alltså för Stina Nilsson, som med fem tidigare OS-medaljer går mot sitt tredje OS – utan på att vara säker på att få tävla.
– Nej, får jag åka en OS-distans är det en jättestor bonus. Och i nuläget har jag ju ingen startplats, säger hon.
– Men jag ska se och lära och dyker det upp en chans för mig att starta ska jag ju vara så förberedd som möjligt. Jag ska bli i så bra form som möjligt till veckorna då OS avgörs.
"En nyckelfaktor"
Mona Brorsson går i samma tankar. För att öka de egna chanserna har hon, till skillnad från många andra OS-åkare, dock bestämt sig för att tävla i världscupen i Antholz senare i veckan.
– Jag ska försöka behålla min topp 15-placering i totala världscupen, för då är jag garanterad en startplats i masstarten på OS, säger hon.
– Det är jättetufft om platserna, men det är ju så det ska vara. Jag tror att det är en nyckelfaktor för att vi har blivit så bra.