FN:s militärobservatör befinner sig på ett karantänshotell i Islamabad där han om några dygn ska bege sig till Kashmirområdet.
På ett svajig uppkoppling kunde han följa delar av skidskyttestafetten genom rörliga bilder, tack och lov främst under döttrarnas tredje (Hanna) respektive fjärde (Elvira) sträcka.
Han säger att det var lite extra nervöst när han inte alltid kunde se och få kvitto på hur de åkte, hur de såg ut i ansiktet och hur förhållandena var på skjutvallen.
"Omvälvande"
Men efteråt var han förstås glad och nöjd och stolt över det svenska guldet.
– Det är helt klart omvälvande. Hela laget har gjort det fantastiskt bra, säger Öberg till TT.
Det var Hanna och Elviras tredje OS-medalj vardera, vilket ingen annan svensk skidskytt tagit tidigare. Det gör förstås Tomas Öberg stolt.
– Ja så är det ju, och att de dessutom är systrar. Det är overkligt, mycket overkligt, säger han.
Gick hårt i spåret
Han tycker att det var väntat att den äldsta dottern Hanna fick ta till flera extraskott under sin tredje sträcka.
– Hon fick gå ganska hårt i spåret för att komma ifatt, så det var inte oväntat att hon fick använda några extraskott. Men hon skjuter lika fort som de andra och tappar egentligen marginellt med tid på vallen. Sen gör hon ett jättebra spurtvarv och ger Elvira ett bra utgångsläge på sista sträckan.
TT: Kände du då att det skulle bli guld?
– Nej, man vet aldrig när det är stafett, vilket man såg i herrstafetten där det ryska laget klappade igenom i sista stående med två straffrundor. Men Elvira har varit fantastisk stark på skjutvallen, hon har ett otroligt psyke.
"Riktigt grymt"
TT: När vågade du tro på seger?
– När hon var klar med ståskjutningen och jag såg att både ryskan och tyskan fick ta till reservskott som tar åtta-tio sekunder. Med den ledningen, och att veta hur stark Elvira är på spurtvarvet – hon viker inte ner sig i första taget. Det var riktigt grymt.
TT: Blir det något firande för dig?
– Jag har pratat med personalen och de hoppas kunna leverera någon form av tårta till middagen.