Första säsongen som skidskytt har varit upp och ner för Stina Nilsson. Individuellt har det som bäst blivit en åttondeplats i IBU-cupen (nivån under världscupen). I övrigt har resultaten varit blygsamma.
”Genrepet” inför fredagens världscupdebut i Östersund slutade med en 81:a-plats i österrikiska Obertilliach – vinterns sämsta insats sedan premiären i tyska Arber, där Nilsson blev 99:a.
Trots detta anser landslagsledningen att det redan nu är motiverat att ge henne chansen bland världsstjärnor som Hanna Öberg, Tiril Eckhoff och Dorothea Wierer.
"Se och lära"
– Det är se och lära, helt enkelt. Hon har varit ute på IBU-cupen hela säsongen och nu när den här möjligheten fanns kändes det naturligt att ge henne den premiären och ha den gjord inför nästa år, säger Anna-Maria Uusitalo och fortsätter:
– Man får titta på helheten och det vi har sett med Stina är att hon har åkt riktigt, riktigt bra. Vi tänker också på framtiden och vi vill tidigt ge henne chansen. Men vi har många duktiga tjejer, så det blir klurigt.
Fyra svenskor ligger före 33:e-placerade Stina Nilsson i den totala IBU-sammanställningen, varav tre inte fick plats i den senast uttagna truppen till världscupen. Det handlar om 34-åriga Elisabeth Högberg, som är bäst bland svenskorna på 13:e plats, 30-åriga Ingela Andersson (17:e) och 21-åriga löftet Ella Halvarsson (23:a).
– Jag tror att de förstår att det är skillnad på hur man går in i tävlingen. ”Bettan” (Elisabeth Högberg) har haft något bra lopp, men det har också varit lite sämre lopp. Hon är ju inte med för att få erfarenhet eller se och lära längre, och då krävs det lite mer för att få en plats. Vi har en bra dialog med våra aktiva och självklart blir man besviken om man inte får åka, det är inga konstigheter, säger Uusitalo.
"Risken finns alltid"
TT: Finns det en förståelse för ert resonemang bland åkarna som inte togs ut?
– Generellt runt uttagningar är det ofta svårt. Vi har kommit till en situation där vi får fler duktiga åkare och då blir det fler om platserna. Resultaten som tidigare räckte för att åka kanske inte gör det längre. Det blir en ny situation för oss alla.
TT: Finns det risk för att åkare kan uppleva det som att vissa blir särbehandlade?
– Den risken, att man kan uppleva det, finns kanske alltid. Men jag hoppas att vi kan ha en dialog runt saker och ting. Att vi kan förklara hur vi har tänkt. Vi är inte alltid överens, men det är ”fine” att man tycker olika.