Stina Nilsson har ingen målbild när det kommer till resultat eller placering.

– Jag jobbar inte med godkänt och inte godkänt, det har jag lämnat i skolan känner jag. Bara jag får med mig erfarenheter så kan jag stänga den här boken och vara nöjd, säger hon efter fredagens träning i Östersund.

"En möjlighet"

I genrepet inför världscupfinalen i Östersund blev hon 36:a och 81:a i IBU-cupen i Österrike, men de blygsamma placeringarna är inget som oroar henne nämnvärt.

– Jag vet att jag har den lägstanivån i kroppen precis som jag har en annan högstanivå, och det får jag bara lära mig att inse. När jag inte får till det kan det bli så där och i framtiden ska jag bara försöka jämna ut den lägstanivån, säger hon.

TT: Är det med en skräckblandad förtjusning du nu får tävla med världseliten?

– Nej, det är faktiskt inte det. För jag känner att jag om någon kommer hit med sänkta axlar och ser det här bara som en möjlighet inför framtiden.

"Är mina idoler"

Ett speciellt år innebär speciella förutsättningar. Normalt hade Stina Nilsson fått kliva ut inför en jublande hemmapublik, men nu blir det tomma läktare.

Annars brukar just publiktrycket vara en av de största skillnaderna mot IBU-cupen – och givetvis den mediala uppmärksamheten.

– Absolut blir det mer saker som går till den mediala biten, men det är jag införstådd med och har en bra strategi för att hantera, säger Nilsson.

Till skillnad från vad hon varit van vid i vinter så kommer världsåkare som Hanna Öberg och Tiril Eckhoff att stå på samma startlinje i Östersund – något som Stina Nilsson fram emot.

– Det är mina idoler och jag ser upp till allihopa och tycker det är kul att vara på samma arena som dem, säger hon.