För åtta år sedan skulle den 15-åriga Piteå-tjejen Elvira Öberg välja gymnasium. Att följa i storasyster Hannas fotspår och välja skidskyttegymnasiet var inte givet. För skidskyttet var bara en av fyra sporter – tillsammans med längdskidor, orientering och fotboll – som hon höll på med och som hon gillade lika mycket.
Dessutom var hon inte tillräckligt bra för att vara säker på en plats på skidskyttegymnasiet.
– Jag var verkligen ingen stjärna och jag vet inte om jag tyckte att det alltid var så jätteroligt heller för det gick ganska tungt, säger Öberg.
– Men mamma sade "testa ett år, du kan sen alltid komma hem, du har inget att förlora på det". Det var det som gjorde att jag ändå valde att ge det ett år.
Fick reservplats
Öberg fick en reservplats till skidskyttegymnasiet i Sollefteå. Vid de obligatoriska medicinska testerna upptäcktes att Elvira Öberg hade väldigt dåliga blodvärden.
– Järnvärdena var nere i botten och hon hade Hb-värden precis över 100. Men efter att ha fått äta järn och kommit upp i järnvärdena till årskurs 2 var det som att vända på en hand, vilken fart det blev på henne, säger Kari Korpela.
– Då steg Hb-värdena till 150, en enorm skillnad. Det blev en jättestor skillnad i träningsväg rent fysiskt.
Öbergs egen reflektion över händelsen:
– Det är inte så konstigt när man knappt har nåt järn i blodet att det går tungt när man håller på med konditionsidrott. Det märkte vi väldigt tydligt, i och med att det var lätt att åtgärda (med järntabletter), att det snabbt gick mycket bättre. Och då då blev det snabbt också betydligt roligare. Redan efter några månader på gymnasiet var det ingen fråga längre om jag skulle åka hem efter ett år, säger hon.
Jämför med längdstjärnan
Korpela berättar om en jämförelse som han gjort mellan Elvira Öberg och jämnåriga längdstjärnan Frida Karlsson som också gick på skidgymnasiet i Sollefteå. I en tävling före gymnasietiden, vars resultat delvis låg till grund för antagningen, vann Karlsson femkilometersloppet med mer än 3,5 minut före Öberg som blev 24:a.
Två år senare, i junior-SM, vann Karlsson tiokilometersloppet – men nu inte mer än 55 sekunder före Öberg som blev trea.
– Jag var väldigt mycket sjuk under högstadiet, hade mycket problem med luftrören. Men när jag på gymnasiet kunde börja träna mer kontinuerligt, fick ordning på blodvärdena och fick vara frisk föll många bitar på plats. Även om jag första året inte tränade några jättemängder så kunde jag göra mycket mer än tidigare och kroppen svarade väldigt bra på det och jag kunde stegra träningen ganska mycket, säger hon.
– Jag kunde ta stora kliv under kort tid vilket också gav utdelning i spåret.
"Inte glad i styrketräning"
Korpela lyfter även fram styrketräning som en av förklaringarna till att Öberg kunde ta stora kliv på gymnasiet.
– Hon hade inte kört någon styrketräning, det fanns inte på hennes karta och i början var hon inte så glad i styrketräningen. Där har hon vuxit mycket, framför allt efter gymnasiet när hon kom in i A-laget, säger han.
– En annan anledning till att det gick framåt under gymnasiet är att damen verkligen är en målmedveten människa. Från det att hon började gick det som en klocka i träningsväg och hon fick en utveckling som man bara önskar att alla skulle få när de går här på skolan.
Elvira Öbergs mentala styrka vill också Korpela lyfta fram.
– Hon hade en skalle som var något utöver det vanliga, hon var otroligt tuff mentalt, säger han.
Övning ger säkerhet
Själv säger Öberg att hon känner sig självsäker i situationer som hon övat mycket på, som skidåkningen.
– Jag har tränat ofantligt många timmar, har tränat för alla situationer som jag kan komma att hamna i. Att vara väl förberedd ger mig ofta en väldig trygghet och säkerhet, säger hon.
Efter gymnasietiden har Elvira Öberg utvecklats i en snabbare takt än sin egen målsättning.
– I sin sista utvärdering på våren 2019 skrev hon att stora målet 2020 var junior-VM. Men hon fick inte åka JVM för (förbundskaptenen Wolfgang) Pichler, han ville ha med henne i stora VM. Hon hoppade över ett år redan som junior. Och sen vet vi hur det gick med OS. Det har verkligen gått fort.