Under vinters OS i Peking tog Sara Hector det första svenska guldet i damernas storslalom sedan 1992. Trots en lysande karriär med fyra världscupsegrar och tre VM-medaljer, utöver OS-guldet, avslöjar 29-åriga Hector i "Sommar i P1" att hon ofta har tvivlat på sin egen förmåga.
Redan i 20-årsåldern kom tankarna om att hon är för dålig och inte platsar i landslaget.
– Jag suger. Jag kommer aldrig att klara det. Det hjälper inte hur mycket jag än vill, jag är för dålig, säger hon i sitt sommarprat om hur det var.
Tappade åtta kilo
Efter ett tränarbyte började vinden dock vända för Hector som gjorde ett antal fina resultat. Då smed hon planer på hur hon skulle bli ännu bättre. Svaret blev en strikt kost. Hector berättar att hon optimerade sitt matintag och satte upp peppande lappar i köket för att inte "trilla dit".
– Kom ihåg att du vill bli bäst i världen. Ät inte chokladen. Du blir bara tjock och långsam. Det är ingenting för mig. Jag vill bli bättre. Framåt och uppåt. Snart ska jag peaka, säger Hector.
Hon tappade åtta kilo men till hennes stora förvåning blir inte resultaten bättre, utan snarare tvärtom. Hector tappade fart och styrka, vilket fick en negativ inverkan på hennes självförtroende och hon kände sig gammal. Matångesten blev en del av vardagen, till ingen nytta.
Ett ultimatum från ledarhåll om att börja äta "allt" vände det för Hector. Hon säger sig vara tacksam över att ha fångats upp i tid innan hon hunnit utveckla en allvarligare ätstörning.
Mammans allvarliga diagnos
Under en tävling i Åre i december 2015 drabbas Sara Hector av en karriärshotande knäskada. Tiden utanför backen fick den tidigare maniskt tävlingsfokuserade Hector att även börja uppskatta livet vid sidan om.
Hector berättar om mammans ALS-diagnos som svår att acceptera och att den hade en negativ inverkan på hennes VM i St Moritz 2017.
– Jag står på start och tänker på mamma. Jag får kriga för att hålla tillbaka tårarna. Det som skulle vara en glädjens dag har blivit ett sorgligt krig. Statistiken säger att hon bara har något år kvar. Jag känner hur energin sjunker.
Nu lever Hectors mor på övertid, har svårt att gå och kämpar med talet.
– Mina egna tankar, och andras frågor, om mamma hör inte hemma just i backen. Och mamma: jag är så otroligt ledsen. Jag önskar att jag kunde ändra allt. Jag älskar dig, säger Sara Hector.
Nära ge upp efter motivationsbrist
Efter en världscuptävling i Italien 2018 får Hector för första gången uppleva motivationsbrist. Innerst inne trodde hon inte längre att hon kunde lyckas. OS i Pyeongchang samma år blir ett fiasko för Hector som inte blir bättre än tia.
– Är det verkligen värt det? En tanke som är helt ny för mig. Jag har upplevt motgångar, motstånd och misslyckanden men aldrig brist på motivation. Var det så här det skulle sluta? Kämpa och kämpa för att aldrig komma i mål.
Hector återfår motivationen, mycket tack vare nya kärleken Robin och en insikt om att hon behöver lära sig att hantera sin prestationsångest.
Insikten leder till OS-guld i Peking 2022.