Under torsdagskvällen var den tidigare speedwaystjärnan tillika Dackeföraren Andreas Jonsson i Vimmerby. Han var på MX World Collection för att lämna sina gamla speedwayprylar och berätta om sin karriär.
– Det känns bra att grejerna kommer till användning där folk kan se dem. Det är hedrande också att mina saker är på ett museum, säger Jonsson.
– Jag har aldrig brytt mig om mina grejer på det sättet, men nu när karriären är avslutad blir man lite vemodig när man tittar på sin utrustning.
Vad kommer du prata om under föreläsningen här?
– Lite om karriären, alla upp- och nedgångar. Sedan tänkte jag svara på frågor från publiken. Jag ska försöka förklara hur ett liv som speedwayförare ser ut. Först var det en hobby när jag började som 13-åring och blev kär i sporten. Sedan har det blivit ett yrke och en livsstil. Speedwayen har varit en stor del av livet, men nu väntar ett nytt kapitel.
Andreas Jonsson har haft en lång och framgångsrik karriär med 7 individuella SM-guld och 5 i lag, 3 guld i lag-VM och 9 grand prix-segrar.
Efter den gångna säsongen valde 39-åringen att avsluta karriären.
– Det var en kombination av många saker som ledde fram till beslutet. Inför säsongen hade jag målet att komma tillbaka till GP-serien. Jag tränade riktigt hårt och kämpade på, trots att det är tufft i min ålder med min skadehistorik. Man lägger ned så mycket tid bara på att hålla sig kvar i samma nivå. Sedan var jag lite väl het på gröten. Jag åkte på en smäll i första varvet, första heatet, första matchen i Polen. Efter det fungerade det inte riktigt. Jag var svag i kroppen och kände inte att jag hade kontroll över cykeln. Det blev bra resultat i Elitserien, men med några veckor kvar kände jag att det inte går att hålla på längre, berättar Andreas Jonsson.
Hur känns det nu ett tag efter beslutet att sluta?
– Det känns bra och jag är nöjd med beslutet. Samtidigt är detta slutet av säsongen och då känner man sig alltid sliten och trött på speedway. Det jag är orolig för är att man kommer sakna det mycket mer i vår när säsongen kommer igång. Det blir nog svårare då, men jag känner fortfarande att det var rätt beslut.
Vad kommer du ägna dig åt nu?
– Bra fråga, haha. Nej, men vi får se lite. Jag har ett byggföretag sedan tidigare med min pappa och ett företag i Polen med en manager. Det har hamnat lite vid sidan av när jag haft speedwayen. Nu vill jag lägga ned lite mer tid och energi på det. Men det jag kommer sakna från speedwayen är de här adrenalinkickarna man får av att köra. Det vet jag inte riktigt hur jag ska ersätta.
Har du funderat något på att fortsätta vara aktiv inom speedwayen?
– Ja, absolut. Jag älskar sporten och kommer vara inne i den på något sätt. Som supporter, eller med någon förare eller klubb. Nu direkt efter att jag avslutat karriären vill jag dock få ett break, så nu är det inte aktuellt, men om några år kan det vara intressant att bli involverad i speedwayen igen på något sätt.
Andreas Jonsson körde nio säsonger i Dackarna från Målilla. Nu när han är tillbaka i trakterna ser han tillbaka till en härlig och framgångsrik tid i klubben.
– Det var nio härliga och bra säsonger med ett SM-guld, även om vi hade hoppats på fler. Dackarna ligger varmt om hjärtat och varje gång jag är i de här delarna av Småland blir jag glad. Det finns ju en anledning till att jag åkte och pendlade fyra timmar fram och tillbaka varje tisdag i nio år. Det är många härliga minnen och människor jag kan ta med mig från tiden i klubben.
Jonsson ska åka ner från Roslagen till Målilla för att stötta Dackarna i finalen mot Smederna.
– Jag har ju kört en säsong i Smederna också, men nio år väger tyngre. Givetvis hejar jag på Dackarna i finalen.
Hur tror du att det går?
– Jag tror och hoppas att Dackarna tar det. Dackarna har haft en bra säsong. De har ett jättebra lag och har blivit bättre och bättre hela tiden. Sedan är ju det fina med sport att man aldrig kan förutse hur det kommer att gå. Smederna är ju också ett bra lag och de har vunnit guld två år i rad.