Min kollega Thomas Lindblom och undertecknad har slagit våra kloka (?) huvuden ihop och formerat två Dacke-lag sedan år 2000 och fram till nu. Det visade sig när vi gick igenom förarna, att det är två stjärnspäckade lag. Två lag med starka profiler och med enorma meriter. Men ett namn kanske ni saknar? Just det, Greg Hancock. Den flerfaldige världsmästaren faller på att han bara körde en säsong i klubben, annars hade han varit given.

1) Andreas Jonsson, Sverige:

Kommentar: Gjorde åtta säsonger i Målilla och var det stora affischnamnet när klubben gjorde sin storsatsning mot ligatoppen i början av 2000-talet. Körde med pondus och var kanske världens snabbaste förare i ledning.

2) Hans Andersen, Danmark:

Kommentar: Lite av Mr. Dackarna. Kom som ett superlöfte till Målilla 1999. Blev klubben trogen i över ett decennium och var en starkt bidragande orsak till klubbens senaste SM-guld 2007. Stor publikfavorit med stor talang innanför västen.

3) Fredrik Lindgren, Sverige:

Kommentar: En av världens bästa förare alla kategorier. Har en enorm känsla och tajming för att hantera fart och sin position på banan. Ett superlöfte som under sina år i Dackarna byggde upp sin lägstanivå, och tog steget in i världstoppen.

4) Peter Karlsson, Sverige:

Kommentar: Seriespeedwayens "number one". Vann han inte heatet så tog Karlsson från Gullspång ofta den viktiga två- eller en-poängaren. Gjorde sällan en dålig match och var den perfekte balansföraren som heatledare två eller tre i laget. Poängförare av rang.

5) Patryk Dudek, Polen:

Kommentar: Snabb, ja många gånger supersnabb. Framförallt runt Målillabanan. Ytterligare en stor talang som Dackarna snappade upp tidigt i karriären. Är idag en av lagets stora stjärnor och en pålitlig poängplockare i Målilla.

6) Nicki Pedersen, Danmark:

One of a kind. En förare som man antingen hatar eller älskar. Enormt professionell och driven och lämnar aldrig något åt slumpen. En av världens bästa poängplockare genom alla tider i alla ligor. Gjorde två säsonger i Dackarna och höll högsta klass, även då.

7) Darcy Ward, Australien:

Kommentar: Förmodligen världens största speedwaytalang genom alla tider. Karriären fick dessvärre ett abrupt slut efter en svår krasch i Polen. Ett världsmästarämne som kunde hantera en speedwaycykel på ett ibland overkligt sätt. Orädd publikfriare som hittade luckor och fart som ingen annan.

Utmanarlaget

1) Mark Loram, England:

Kommentar: Dackarnas första stora värvning när han kom från Smederna 2001. Nästintill komplett förare, som hade allt utom snabba starter. Men var en jägare av rang. Man kunde aldrig räkna bort Loram i ett heat. Bra lagförare.

2) Maciej Janowski, Polen:

Kommentar: Liksom Dudek sprungen ur den stora polska lovande speedwaygenerationen födda 1990-95. Startsnabb stilåkare som efter en tveksam start i Dackarna blivit en av klubbens stora stjärnor. Går numer sällan från en match under tio poäng.

3) Mikael Max, Sverige:

Kommentar: Hade en karriär som gick upp och ned. I sina bästa stunder tillhörde han världstoppen. Men i tvivlets stunder kunde han dippa rejält. Blev märkt av den svåra skadan mot Masarna 2005. Men gjorde en stark comeback i Målilla i slutet av karriären.

4) Peter Ljung, Sverige:

Kommentar: Stor profil både på och utanför banan. En förare som aldrig ger upp ett heat och som i sina bästa stunder alltid matchat världstoppen. En av sportens främsta ambassadörer i Sverige, som alltid är en färgklick i ett lag.

5) Sebastian Ulamek, Polen:

Kommentar: När Dackarna åter etablerade sig i elitserien 2000 var det polske Ulamek som ledde laget i nomineringsheaten, på samma sätt som han gjort i allsvenskan året innan. Startsnabb poängmaskin, som dock aldrig fick det där lyftet till världstoppen.

6) Rune Holta, Norge/Polen:

Kommentar: Hade inte den största elegansen på banan. Men en fighter av bästa märke, som inte lade några fingrar emellan. Gjorde en enorm säsong för Dackarna 2010 när han sånär tog laget till en ny SM-final. Poängmaskin i alla ligor.

7) Stefan Andersson, Sverige:

Kommentar: I sina bästa stunder var han topp fem i Sverige i en tid när Tony Rickardsson ledde sporten. Hade stora problem med skador och saknade jämnheten för att etablera sig högt internationellt. Hade ett toppår 2001 när han ihop med Loram och Ulamek höll på att leda Dackarna till slutspel.