Alexander Woentin har Vetlanda som moderklubben.
Han har tre JSM-guld på meritlistan och sågs länge som en av Sveriges största talanger. Men förra året, då han tillhörde Dackarna, drabbades Alexander Woentin av en sjukdom som höll honom borta från speedwayen. Nu har han valt att lägga släpskon på hyllan.
Det var i veckan som 22-åringen gick ut med beskedet via sitt konto på Instagram.
Han utvecklar känslorna kring beslutet.
– Det är blandade känslor. Precis när jag hade gått ut med kändes det tufft, men nu har det lagt sig lite. I grunden känns det rätt, men lite småjobbigt är det så klart när speedwayen varit mitt liv de senaste tolv åren i princip. Och dessförinnan körde min farbror, så jag har alltid sprungit runt på banorna, redan innan jag körde själv. Det kan jag i och för sig göra nu också, säger Alexander Woentin.
Bakgrunden till att Hjältevadsonen slutar är att han gick in i väggen i maj förra året och fortfarande inte är helt återställd.
– Jag är väl på 60 procent nu jämfört med innan jag blev utbränd, så det hade nog ändå inte blivit någon körning den kommande säsongen.
Dessutom har Alexander känt av en brist på motivation de senaste säsongerna. Till slut kändes det självklart att avsluta karriären.
Smålänningen har Vetlanda speedway som moderklubb, och körde där under 2020, efter två säsonger i Smederna från Eskilstuna. 2021 hamnade han dock lite utanför i Vetlanda och avslutade istället säsongen i Piraterna. Det blev dock ingen fortsättning i Piraterna, utan Woentin bytte till Dackarna inför 2022. Det hann inte bli så många matcher innan han tvingades sjukskriva sig.
Livet som speedwayförare kan vara tufft, med resande, en ständig jakt på sponsorer och press att prestera.
– Det är en blandning av massor olika grejer, men speedwayen spelade in. Det är resor till Polen och runt i Sverige, press från mig själv och utifrån. Jag har varit duktig sen knatteåldern och det har gjort att jag satt stor press på mig själv, oavsett hur förutsättningarna ser ut. Sen har det ofta varit för dåligt med sponsring så man får jobba hårt för att det ska gå runt, berättar Woentin.
Nu är han på bättringsvägen.
– Det var lite som att det släppte från axlarna när jag gick ut med det. Det har varit en del bekanta som frågat och hört av sig, så det kändes skönt att gå ut med det. Nu kan jag förhoppningsvis komma tillbaka till en vanlig vardag snart.
