Smålänningen hade gjort ett fint 2023 och kört till sig ett i sammanhanget relativt högt snitt. Det straffade honom när Dackarna i slutskedet av förra säsongen valde bort Hjelmland – som visserligen inte hade en lika fin form som året innan – till förmån för Timo Lahti och Ryan Douglas.
Det var inte första – och säkerligen inte sista gången – som en svensk förare drabbades.
– Det är aldrig kul när det händer. För mig var det första gången. Jag körde till mig ett för bra snitt från året innan kan man säga. Tyvärr är det en tråkig baksida av sporten i Sverige, att det är ett snitt som håller ihop allt. I utlandet finns det inte på samma sätt. Systemet i Sverige är skört och svenskarna blir ofta drabbade, säger Filip Hjelmland, 26.
Hade du velat se någon förändring kring snittreglerna för svenskarnas skull?
– Det är alltid en diskussion om det där. Det kanske blir svårt att ändra om, samtidigt som det aldrig är fel att testa på nånting nytt. Kör man i samma spår blir det ofta samma resultat. Jag tycker snitten är värda att se över.
Filip Hjelmland har 2025 kontrakt med Vargarna, Njudungarna (allsvenskan) och Daugavpils (polska andraligan). Visionen för hans del är att köra tisdag, torsdag och söndag varje vecka. Plus deltagande i EM- och GP-kval.
– Att skriva på för Vargarna var enkelt. Jag tror det kan bli skönt tugg, bland annat med Miskowiak och Lidsey. Vi är i samma ålder och tävlade mycket mot varandra som juniorer. Jag hoppas och tror att vi kan sporra varandra på ett bra sätt.
Han har varit på Bosön och genomfört tester. Till vintern finns ett träningsschema att följa innehållandes både uthållighet och styrka, utformat för att optimera Hjelmlands förutsättningar.
För några månader sedan skakade Tai Woffinden om speedwayvärlden när han i en podd berättade om en vikthets inom sporten. Woffinden berättade om en förare som inte äter på tre dagar innan GP-tävlingar och sa att Matej Zagar kunde ha blivit världsmästare om han inte vägt åtta kilo mer än alla andra på grund av sin längd.
Hjelmland har reflekterat över det där.
– Jag skulle nog säga att all elitdrott är att tänja på gränserna. I vår sport pratas det mycket om vikten. Det finns de som har fått men av det när de gått över gränsen. Tyvärr är det ett dilemma, säger han.
Du håller dig själv inom rimliga gränser?
– Ja. Det är viktigt, annars kan jag gå på nitar.
Mariannelundssonen vill ta ytterligare kliv och närma sig landsmän som Fredrik Lindgren och Kim Nilsson.
Det är en tålamodsprövande process att vinna mark inom speedwayen.
– Det är ett speciellt liv. Mellansteget är stort. Mycket handlar om att vara skadefri och köra kontinuerligt. Annars kan det vara så att man tar ett steg fram, skadar sig – och tar fyra steg bakåt. Men tidigare kunde jag slå en världsförare en gång per säsong, nu kan det ske nästan varje vecka. Att ta SM-brons i somras var också ett skönt kvitto för min del, säger Filip Hjelmland.
Hur är känslan när du märker att du oftare kan besegra toppförare?
– Oerhört skönt. Jag känner att jag som förare har mognat och kan ta klokare beslut på banan. Saker jag kan göra på hojen nu kunde jag inte göra för tre-fyra år sedan. De säger att man är som bäst i 30-årsåldern, det kan nog stämma.
Det är många tiondelssnabba beslut som ska tas och som får stor påverkan på hur det går i heaten?
– Ja. Hur man gör i förstaböj, spårval på banan och att ibland kan det vara okej att ta en tvåa eller etta i stället för att satsa för trean och sätta i framhjulet i vissa lägen där det kan ske en vurpa. Säsongen är lång och som sagt – att hålla sig skadefri är jätteviktigt för utvecklingen.
Hur stor betydelse har motorerna inom speedwayen skulle du säga?
– Som i alla motorsport spelar det stor roll. Sen är även teamet runt omkring otroligt viktigt. Kolla bara Formel 1, vissa team är outstanding. Kassan avgör mycket. Samtidigt är det upp till föraren att kunna hantera sitt material på rätt sätt. Det är väldigt personligt med vad som passar en. Många moment behöver klicka för att vara framgångsrik inom speedwayen.
Filip Hjelmland vittnar om en stor nyfikenhet och driv att bli bättre. Han jämför sporten med en drog.
– Jag vill se hur långt jag kan nå. Jag gör allt jag kan så länge jag kan. När gnistan inte finns kvar är det dags att tänka på annat. Men för stunden är speedway det bästa jag vet. Det är en livsstil...får jag på mig hjälmen...det är den bästa känslan som finns.