1994 kördes den sista VM-finalen där allt avgjordes under en skälvande tävling, en skälvande dag.
Då tog en viss Tony Rickardsson sitt första VM-guld. Bakom Rickardsson på pallen var Hans Nielsen och förre Västerviks-föraren Craig Boyce.
1995 var det premiär för Grand Prix-serien. Det nya upplägget blev en succé – som står sig än i dag.
Det tackar vi för.
Det blir ju bra mycket mer rättvist att utse en världsmästare över en hel säsong.
Som alltid blir konkurrensen mördande i GP-serien. Att tippa är ingen lek.
Kenny Wiis ger det ett försök:
1) Fredrik Lindgren, Sverige
– Sveriges senaste individuella VM-guld tog Tony Rickardsson 2005. Det är alldeles för länge sedan. Vi vill inte vänta längre. Fredrik Lindgren har verktygen som krävs för att gå hela vägen. Det har han bevisat nu. Om Lindgren bara håller sig skadefri, så blir det svensk guldglädje i höst.
2) BartoszZmarzlik, Polen
– Jag fortsätter att tippa Zmarzlik högt upp. Det går liksom inte att göra annat. Han är galet snabb stundtals, ibland kanske lite väl snabb för sitt eget bästa då det blir en del incidenter. Zmarzlik är en sådan som skulle må gott av att tänka lite mer när han kör.
3) Tai Woffinden, Storbritannien
– VM-guld 2013, 2015 och 2018. Däremellan två medaljer och en fjärdeplats. Woffinden är en gigant och en framtida legendar. Allt ser så lätt ut för britten när han har en bra dag. Att vinna två-raka VM-guld är ingen lek, det är bara Rickardsson och Nicki Pedersen som lyckats med det i modern tid.
4) Emil Sayfutdinov, Ryssland
– Rysslands frontfigur har varit med i världseliten länge nu. 2019 blir inget undantag. Jag börjar dock betvivla att han har det där sista lilla extra som krävs för att ta det sista steget och få ställa sig högst upp på pallen. Motbevisa mig gärna, Emil.
5) Maciej Janowski, Polen
– Jag kan inte annat än att lyfta på hatten för prestationerna som "Magic" (töntigt smeknamn) har bjudit på de två senaste åren. Han har sniffat på medalj och tar numera rejält med plats på den stora scenen.
6) Jason Doyle, Australien
– Han var oerhört desperat – men med balans – året han vann guld, Doyle. I fjol blev det inte helt överraskande ett bakslag med sjundeplatsen (hans sämsta hittills i GP-serien). Jag är spänd av förväntan över hur late bloomern studsar tillbaka nu. Kapaciteten är ruggig.
7) Leon Madsen, Danmark
– Lite av en skräll kanske. Jag tror att Leon Madsen kan röra om rejält i GP-grytan i år. Har hållit en fruktansvärt hög nivå i polska ligan de senaste säsongerna. Vann EM-serien i tufft sällskap i fjol. Madsen är inte här för att storögt titta på kollegorna.
8) Niels-Kristian Iversen, Danmark
– Han kändes på nedgång, Niels-Kristian. Sedan opererade han sig – och höjde sig betänkligt. Den gamle Iversen är tillbaka. Det är dejligt.
9) Patryk Dudek, Polen
– Oj, vad vanskligt det börjar bli här. Vi vet allihopa att Dudek lika gärna kan ta medalj. Snabb som en iller när det stämmer för honom.
10) ArtemLaguta, Ryssland
– 2011 var på tok för tidigt. I fjol var lillebror Laguta redo för GP-serien. Sjätteplatsen var stark, men blir svår att överträffa.
11) Janusz Kolodziej, Polen
– Kolodziej går lite under radarn. Men han gör det bra och har en ruskig speed när han har vaknat på rätt sida. Jag blir inte förvånad om polacken vinner något enskild GP, men över en hel säsong bör det bli marigt.
12) Martin Vaculik, Slovakien
– Var han värd ett wild card till i år? Nej, enligt mig. Men visst, hellre Vaculik än Chris Holder.
13) Antonio Lindbäck, Sverige
– Snacket om att Lindbäck är en sådan extraordinär talang bör ta slut. Han var det. Och han blev en skicklig speedwayförare. Men han blommade inte nog för att nå den absoluta toppen.
14) MatejZagar, Slovenien
– Det har varit lite på gång ett tag. Nu är vi här. Detta blir Zagars sista säsong i GP-serien.
15) Greg Hancock, USA
– Han närmar sig 50 år, den gode Greg. Kärleken till att sladda vänstervarv upphör dock aldrig. Han går omkring med ett ständigt leende och hans avslappnade inställning är nog en faktor bakom de grymma prestationerna – år efter år. Men nu måste det väl börja gå nedåt? Tillägg: Hancock meddelade att han avstår körning tills vidare den här säsongen. Anledningen är att hans fru har insjuknat i bröstcancer. När han ska köra igen återstår att se. Våra tankar är med Hancock och hans fru. Det finns saker som är betydligt viktigare än speedway.