Matchens höjdpunkt för honom var när han tillsammans med Brady Kurtz körde hem en "femetta" i det tionde heatet. På andra sidan var det tufft motstånd i form av Kai Huckenbeck, men det var inte Jonasson medveten om. 

– Jag hade ingen aning om vem som var bakom, jag ville bara ifatt Brady. Sen hade jag solen och tänka på, det bara lös in i ögonen. Men jag lyckades hålla undan, vi tog "femettan" och fem minuter senare fick jag reda på att det var Kai som var bakom mig, säger han och fortsätter: 

– Då känner man att det går ändå. Det var extra skönt nu när man ändå investerat 100 000 inför matchen. Det bygger upp självförtroendet såklart.

Hur känns det annars att vara tillbaka igen och vara starkt bidragande till seger?

– Jag ska tacka "Micke" (Teurnberg, lagledare i Dackarna) som gett mig chansen. Han har inte heller pressat mig in utan han har gett mig en lugn ingång i laget. Det hade varit gött med tre poäng, men två är ändå bra. Jag hoppas på att få fortsätta.

Vad skulle det betyda att få köra för Dackarna i ett eventuellt slutspel?

– Det är lite dubbelbottnat om jag ska vara ärlig. Jag har ju kört för Vetlanda i många år och då är Dackarna det största motståndarlaget. Men det känns annorlunda nu. Jag vill verkligen vinna SM-guld med Dackarna. Jag kan inte gå känslorna i förväg, men jag känner hur det pirrar i mig bara jag pratar om det. Det skulle vara kul att vara med hela vägen.