"Freddie" var ett hett byte bland Smed-fansen efteråt. Alla ville fram och krama honom, hylla honom. På vägen till omklädningsrummet var det en och annan Dacke-supporter som också gratulerade honom. Som unge Albin från Virserum. Han sa:
– Nu ska jag börja hålla på Smederna. Vad bra du var och jag skulle också vilja ha en sån där guldhatt, sa han och pekade på Lindgrens huvudbonad.
– Du får den, sa Fredrik.
Albin visste knappt var han skulle ta vägen. Glädjen var total.
Det var den också i Smederna. Återigen hade Eskilstunalaget överträffat sig själva.
Hur gick tankarna inför finalreturen?
– Vi sa till varandra efter tisdagsmatchen (seger med 54-36) att vi måste behålla skärpan. Det var några killar som svävade iväg efter vår stora seger. De var nästan för glada.
Uppmaningen tog tydligen skruv. Skärpan var det sannerligen inget fel på i afton heller.
– Det var skönt att vi fick den starten. Sedan bara rullade det på. Vi gör en otrolig match. Det var lika bra ikväll som i går. Jag är imponerad och stolt över laget.
Redan efter det nionde heatet var finalen över. Pang, boom.
Det här var Lindgrens tredje SM-guld i karriären. Han har ett från förra året och ett med Dackarna 2007.
Hur värderar du det här guldet jämfört med de andra?
– Lika högt. Alla har samma charm.
Varför vinner ni guld i år?
– Vi har fått ihop det bra och lagledningen med Jerker (Eriksson) i spetsen har stor del i guldet. Han har en speciell förmåga att lyfta varje kille.
Nästa år kommer inte Fredrik Lindgren köra för Smederna. Känns det konstigt i det här läget?
– Nja, det var ett beslut jag tog tidigt. Nu ska jag njuta av det här.
Hur ska ni fira guldet?
– Det blir något i morgon, sa han och bjöd på ännu ett megastort leende - men utan guldhatt på huvudet.
Den hade han gett bort till en salig kille från Virserum.