När det normala blir passé och fullständigt onormalt

Argumenten som användes mot kvinnlig rösträtt ter sig idag som ganska skrattretande, men när det begav sig var det få som tog dem för skämt.

Krönika 23 oktober 2021 10:00
Detta är en ledarkrönika.

När middagen var klar knackade farsan fram en röd Prince ur det mjuka paketet. Han tände cigarretten med sin Ronsontändare och tog ett djupt halsbloss. Så andades han ut, röken spred sig över matbordet och han såg väldigt tillfreds ut. Morsan dukade undan, men när hon gjort det tände hon en Blend. Snart låg det som en tät grå dimma över köksbordet. Att båda rökte efter kvällsmaten var inget konstigt. Alla gjorde så. Det tillhörde vardagen och det normala. 

Idag, 2021, hade något liknande varit en absolut omöjlighet. Det hade ansetts som synnerligen onormalt och möjligen hade röster höjts om att införa någon form av straff om någon beter sig på ett liknande sätt. Och naturligtvis är det alldeles utmärkt att människor inte behöver vistas i cigarrettrökiga miljöer. År 2021 är det normala att det inte röks runt matbord, på restauranger eller över huvud taget inomhus, och det är en utveckling som skett på en ganska kort tid. I min första lägenhet röktes det intensivt, ihärdigt och väldigt målmedvetet i slutet på åttiotalet, något som idag får mig att bli lätt rosig om kinderna.

 

Hösten 2015 kom det tiotusentals människor till Sverige i den förmodligen största flyktingvågen i svensk historia. Till slut sa regeringen att det inte gick längre och stängde gränserna. Men vad många tycks ha glömt bort är hur tusentals svenskar agerade innan gränserna stängde. De gick hem och värmde soppa som de hällde i termosar, de letade fram filtar och sovsäckar och de gick till centralstationen i Malmö och den i Stockholm, och de delade ut mat och kläder till de nödställda människorna. De gjorde det helt spontant för de hade sett att hjälpen behövdes. De hade sett att det fanns frusna och hungriga människor. Och – de gjorde det för att de ansåg att det var det normala att göra i en sådan situation.

Det har naturligtvis inte blivit onormalt att hjälpa människor i nöd. Men vår syn på invandrare och invandring har onekligen ändrats. Från det att vi på femtio- och sextiotalet åkte till bland annat Italien och värvade arbetskraft, via sjuttiotalet och alla politiska flyktingar och nittiotalet med människorna som kom från krigets Bosnien, fram till idag när det normala tycks vara att se invandringen och invandrare som enbart ett problem.

 

En annan företeelse som gått från normalt till onormalt är synen på jämställdhet. I år är det hundra år sedan kvinnor i Sverige fick rätt att rösta i allmänna val. Och i efterhand borde vi alla bli lätt rosiga om kinderna när vi läser hur debatten gick och vilka argument som användes mot att hälften av befolkningen inte skulle få vara med och bestämma. Ett var att kvinnor inte gjorde värnplikten och således inte borde få rösta. Ett annat var att kvinnors kjolar är för vida, vilket skulle resultera i att riksdagen behövde byggas om. Ytterligare ett att kvinnans hjärna inte är skapt för politik. Och ännu ett att kvinnor varken har ork eller lust att engagera sig politiskt. De är helt enkelt försoffade och ointresserade. 

Det är intressant att veta att argumenten faktiskt framfördes på fullaste allvar och att de på intet vis ansågs som onormala. De låg alla inom normalitetens ramar. Idag är samma argument naturligtvis otänkbara. Och jag blir lätt rosig om kinderna när jag tänker på att människor verkligen använt ovanstående argument utan att tycka att de var konstiga.

 

När min farbror Kalle fyllde åttio 2013 åkte farsan och jag dit för att gratulera honom. Vi var ganska många som var där för att fira honom, allt från små barn till mångåriga pensionärer. Efter maten tog farsan fram sitt paket med cigarretter. Kalles hustru Aino ställde fram ett askfat, men farsan hann inte röka många bloss innan en av mina kusiner fick ett kraftigt utbrott. Hon kunde inte för sitt liv förstå hur han kunde understå sig att röka inomhus och med alla barn i samma rum. Varken Kalle, Aino eller farsan förstod någonting. Så hade det alltid varit. Farsan rökte och då behövde han ha ett askfat. Vad var det för konstigt med det? Min kusin stod på sig och till slut förstod den åldrade trion att tiderna hade förändrats. Det är inte normalt att röka inomhus. Det är onormalt.

 

De argument som användes mot kvinnlig rösträtt är hämtade från en artikel publicerad i Femina, där källorna är Svenska Dagbladet och Folk i rörelse. 


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa
Daniel Söderqvist krönika

Daniel Söderqvist: Viktigt att alla får komma till tals och tycka till

Daniel Söderqvist: Några tycker november är sämst – andra älskar lugnet • Men att vi tycker olika är bara som det ska

Daniel Söderqvist: Vad är det egentligen som händer på biblioteket?

Daniel Söderqvist: Ibland är det bra att stanna upp och reflektera

Daniel Söderqvist: Kommunen måste visa vad vi får för pengarna

Visa fler
Läs mer!

Dags för Trafikverkets besked om Stångådalsbanan • "Dålig magkänsla"

Vimmerbybor tycker till om det politiska läget i landet: "Jag blir så förbannad och chockad"

Här är kommunens svar på frågor om kostnader

Efter kritiken – toppolitiker medger: "Brist på helhet en svaghet"