I väntan på den avgörande SM-finalen i Målilla på tisdag ser vi tillbaka på den klassiska finalen från 2007. Då möttes just Dackarna och Västervik och det var Dackarna som lyckades knipa guldet.
Sporten bad vår tidigare reporter Thomas Lindblom att dela med sig av sina minnen från de klassiska finalmötena för 16 år sedan. Han bevakade speedwayen intensivt under de första tio åren av 2000-talet då Dackarna satsade hårt.
– Speedwayen var väldigt het på den tiden. Det fanns många stora profiler i lagen och matcherna lockade stor publik. Dackarna hade satsat under flera år och just 2007 hade sportchefen Jörgen Kling och lagledaren Morgan Andersson fått ihop ett lagbygge med de stora svenska stjärnorna.
Dackarnas mästarlag bestod av Andreas Jonsson, Fredrik Lindgren, Peter ”PK” Karlsson, Sebastian Aldén, Robin Törnqvist, Hans Andersen och Lukas Dryml.
– De hade väldigt svensk prägel på laget jämfört med Västervik som hade sina stjärnor i förare som Tomasz Gollob, Bjarne Pedersen, Sebastian Ulamek och Chris Harris.
2007 avgjordes den första finalen i Målilla och Dackarna fick med sig en ledning på tio poäng. I returen i Västervik dagen efter arbetade Västervik snabbt ikapp stora delar av försprånget.
– Det var nästan 10 000 åskådare på läktarna i båda matcherna. Jag minns att det gällde att vara på plats två timmar innan matchstart för att undvika köerna. Dramatiken som publiken bjöds på var enastående. Västervik såg starka ut ett tag i returen, men vann bara med sex poäng till slut. Andreas Jonsson och Fredrik Lindgren säkrade guldet i det näst sista heatet med en 4–2-vinst, säger Lindblom som ändå vill lyfta fram en annan förare som lite av matchvinnare.
– Hans Andersen stod för en avgörande insats. Han brukade ha svårt på just Västerviks bana, men den gången körde han riktigt bra och tog de extra poängen som blev avgörande.
Vad minns du av glädjescenerna och guldfirandet efteråt?
– Det klaraste minnet är att lagledaren Morgan Andersson var eld och lågor. Han hade pratat mycket innan finalen att han inte ville bli "first looser". Han hade förlorat en final med Smederna ett par år tidigare och ville inte uppleva den besvikelsen igen.
Guldfesten ägde sedan rum i klubblokalen på arenan i Målilla och det blev en lång natt.
– Ordföranden Ove Johansson var väldigt stolt efter klubbens första guld på 45 år. Det hade dukats upp med pytt i panna som segermiddag och det firades rejält långt in på småtimmarna. Hans Andersen stack ut under festen också. Han dansade på borden till slut.
16 år senare är det Smålandsderby i SM-finalen igen. Efter Dackarnas seger med fyra poäng i den första finalen har de chansen att få lyfta pokalen på hemmaplan för första gången.
Vad tror du om den avgörande matchen?
– Det kommer att bli en riktig batalj. Fyra poäng är inte mycket att gå på så det skulle inte förvåna mig helt om Västervik vänder. Särskilt om de kan köra med Tai Woffinden. Dackarna är ändå favoriter. De har varit starka i början av många tävlingar. Lyckas de vara det igen och inte ger Västervik något momentum så borde de hålla undan.
Vem ser du som potentiell matchvinnare?
– Det finns väldigt många i dagens Dackarna. Daniel Bewley är ändå den med högst kapacitet. Han är omöjlig att få stopp på ibland.