Tai Woffinden har kört utan axelskydd och armbågsskydd samt skalat ner sina knäskydd så gott det går.
Det är i den brittiska speedwaypodden "No brakes, no fear" som trefaldige världsmästaren Tai Woffinden pratar om ett utspritt problem inom speedwayvärlden.
– Jag vet en förare som inte äter på tre dagar innan GP:t. Han kör bara med en flytande diet för att vara så lätt som möjligt på tävlingsdagen. Det är inte säkert, säger Woffinden och syftar på att ju lättare förarna är desto snabbare blir de på banan.
Det har gjort att många speedwayförare riskerar livet genom att banta och ta bort delar från skyddsutrustningen för att kunna nå bättre resultat.
– Mitt skydd på kroppen är ett ryggskydd, jag har inget annat. Jag tog av mig axelskydden och armbågsskydden för att det är extra vikt, och mina knäskydd har blivit lättare för varje år. Det kanske låter dumt för många men jag tog ut inlägget man har i stöveln för att skydda fotleden och satte på mig två strumpor istället. Då kan jag gå ner tre storlekar på stöveln, vilket innebär att stålhättan också är tre storlekar mindre och jag sparar en hel del vikt där, berättar Woffinden som fortfarande är skadad efter att ha kraschat svårt och brutit armbågen på flera ställen.
– Det hade nog hjälpt om jag hade haft armbågsskydd. Allt det här som jag och andra förare gör minskar säkerheten men gör att vi blir lättare. Det finns ingen kombinerad vikt för föraren och cykeln att följa. Därför vill alla vara lättare för att därmed kunna åka snabbare.
34-årige Tai Woffinden väger 65 kilo och ligger i överkant på viktkurvan då han menar att många endast väger 58.
– Varje gram räknas. Jag har ett papper där jag har antecknat vad varenda del och skruv på cykeln väger och vad allt som jag har på mig när jag tävlar väger, och det är inte bara jag utan många förare gör så på högsta nivån. Matej Zagar kunde ha varit världsmästare men eftersom han väger åtta kilo mer än alla andra kommer det inte att hända, säger Woffinden som tycker att det ska införas regler kring detta inom speedwayen.
– Man skulle kunna ha en minimumvikt totalt sett för föraren och cykeln, som de gör i Formel 1, att de som väger mindre kan lägga på vikt på fordonet för att alla ska hamna i ungefär samma viktklass.
– Alla förare ska kunna äta en jäkla cheeseburgare och gå till gymmet och lyfta vikter. Istället äter de sallader och går på flytande dieter. Bli stark, ät och var hälsosam. Jag har en bild på när jag vägde 63 kilo. Det såg ut som att jag hade AIDS, jag såg förskräcklig ut, avslutar Tai Woffinden.
Dackarnas Filip Hjelmland har själv sett många exempel på vikthets inom speedway och tycker att det bra att frågan lyfts fram.
Sporten har pratat med Dackarnas Filip Hjelmland.
Upplever du samma sak som Woffinden?
– Det har alltid varit en hets kring vikt, men jag upplever att det var ännu värre förr. Jag har sett flera lagkamrater genom åren som tagit det så extremt att de har fått men för livet. Det är en tunn gräns för att det ska gå över till ätstörningar. För egen del har jag bara upplevt vikten som en stor fråga när jag kört i Polen. Där kunde klubben sätta en matchvikt som de förväntade sig att jag skulle hålla i samband med match.
Använder du någon särskild diet eller är noga med att tänka på vad du äter?
– Jag har tagit professionell hjälp kring kosten och testat vad som fungerar för mig. Jag har en grundvikt som jag vet passar mig och är noga med att tänka på helheten med kost och sömn. Får man inte i sig tillräckligt med näring kan det leda till att man tar fel beslut på hojen och riskerar att skada sig istället.
Tai pratar om att införa regler, vad tycker du om det?
– Det låter inte optimalt. Det kan skilja väldigt mycket mellan långa och korta förare. Lägger man på vikter på cykeln förändras balansen i den. Det är en svår nöt att knäcka, men jag tycker att det är bra att problemet kring vikt lyfts fram. Det är större än vad många tror, liksom i många andra elitidrotter.
Västervik Speedways lagledare Morgan Andersson tycker också att reglerna bör ändras.
Västervik Speedways lagledare Morgan Andersson känner också till situationen för speedwayförarna.
– Det är så i motorsport överlag, att det är svårt för en tung förare. Ju högre nivå desto mer noggrant med kosten brukar det vara. Men det är långt ifrån alla. Värst är dock när det går ut över skydden, säger Andersson som är inne på att regler kring totaltvikten på förare och cykel skulle vara en bra lösning.
– Det har jag förespråkat i flera år. Det finns färdiga ställen på cykeln där man kan skruva dit vikter.