Pontus Aspgren gjorde endast två heat under grundserien, men för diskussioner med Smederna om ett kontrakt även nästa säsong.
Bara några dagar innan Smedernas premiär hemma mot Rospiggarna i början av maj kraschade Pontus Aspgren olyckligt i Tyskland.
Men det Smederna och Aspgren trodde bara handlade om några veckors vila har i stället blivit något helt annat.
Och nu, lite mer än tre månader senare, är Aspgren fortfarande långt ifrån att kunna åka elitspeedway och ger, mer eller mindre, upp resten av säsongen.
– Förmodligen åker jag inget mer i år. Det är ju också väldigt få matcher kvar, men sedan vet man aldrig. Det är långt fram till Smedernas semi, så chansen finns ju, men jag skulle tro att jag siktar på att jag kommer tillbaka till nästa säsong. Då är jag 99 procent säker på att det kommer att fungera, säger Pontus Aspgren.
Läkarna har diagnostiserat att smedstjärnan skadade ett ligament i nacken i samband med kraschen i Tyskland och misstänker att han även åkt på någon form av whiplash-skada.
Och Aspgren beskriver det hela som "hans värsta skada i karriären". Ett av flera försök att komma tillbaka slutade med ett backslag nyligen.
– Jag får spänningar i nacken och bara en halvtimme-timme efteråt mynnar det ut i spänningshuvudvärk som sitter kvar i flera dagar. Maj och juni var det riktigt dåligt rent privat också, jag behövde mediciner för att kunna sova och få bort huvudvärken, säger Aspgren.
Har du fasat för att du aldrig mer kommer tillbaka?
– Ja, oron att jag skulle bli tvingad att lägga av har funnits när det var riktigt illa. Då tänkte jag att det inte skulle gå. Men viljan att komma tillbaka har alltid funnits där och det har nog skyndat på läkningsprocessen. Jag blir mer noggrann med min rehab och har redan märkt att jag blir bättre och bättre. Men när det har varit som värst och jag haft som mest ont har oron funnits där, speciellt i början av sommaren.
Då blev även normala hemmasysslor som att umgås med sin son ett dilemma.
– Alla som har barn vet hur det är att ha småbarn, det är svårt att sova och inte optimalt förstås med huvudvärk och nackont. När det var som värst i maj kunde jag inte ens bära grabben under längre stunder, nackskadan gjorde att jag inte hade någon styrka i armarna.
En anledning till att skadan kan ha dragit ut långt över tiden är att Aspgren redan år 2019 skadade nacken.
Då tog det nio månader att komma tillbaka och Aspgren misstänker att rehabtiden blir lika lång den här gången.