Vad var det som hände, Dackarna?

Smederna. Detta Smederna. Jag var tvärsäker att Dackarna skulle ta sitt första guld sedan 2007. Det är jag förstås inte längre. Nu ska det till ett smärre under för att det ska bli guldfirande.

Vilken match Smederna gjorde i första SM-finalen mot Dackarna. Eskilstunalaget var överlägset och tog ett stort kliv mot ett nytt SM-guld.

Vilken match Smederna gjorde i första SM-finalen mot Dackarna. Eskilstunalaget var överlägset och tog ett stort kliv mot ett nytt SM-guld.

Foto: Magnus Strömsten

Speedway2019-09-24 21:15

Jaha. Jag kan villigt erkänna att jag så smått börjat fundera på att besöka sportbutiken och kanske köpa mig ett par bra dojjor att vandra i. Varför? Jo, jag var ju så in i h-vete säker på att Dackarna skulle vinna mot de dubbla regerande mästarna Smederna. Fel, fel, fel. I en krönika efter semin lovade jag att jag skulle traska mellan Målilla och Vimmerby om inte Dackarna tar guld. Nu får jag förmodligen stå där med skammens rodnad på kinderna. 

Den där magkänslan jag hade innan matchen är borta nu. Det kurrar istället rejält i magtrakten, det kan jag lova. Förresten behöver jag ett par gympaskor i vart fall. 

Alltid lär man sig något att sticka ut hakan – och jo...jag ska gå de där 3,5 milen om mitt tips går åt pipan. Jag vet också - för vilken gång i ordningen? - att man aldrig, aldrig ska räkna bort Jerker Erikssons gäng. 

Ska inte göra om det misstaget en gång till. 

Jag vet inte hur det är möjligt, men på något sätt är det alltid en, två, tre Smed-förare som får en "lidnersk knäpp" och kör som tusan när det vankas slutspel i allmänhet och final i synnerhet. Nu: Chugunov och snabbt inkallade Aspgren, bland annat. 

Dackarna då? Nja, det är bara konstatera att flera förare misslyckades kapitalt. Den formstarke Piotr Pawlicki var inte alls att känna igen. Gomolski fick inte hojen att funka. Dudek var osäker hela kvällen och Janowski körde inte heller på toppen av sin förmåga. Unge danske Frederik Jakobsen var för Målillalagets stora glädje ett stort utropstecken. 

Det är alltså så att Dackarna ska hämta in ett underläge på 18 poäng hemma på G&B Arena onsdag kväll. En omöjlig uppgift? Ja, med tanke på vad vi såg i Eskilstuna. 

Nu till fotbollen. 

Så gick det så som jag inte trodde. Vimmerbys herrar åkte ur division tre. Jag tippade inför ödesmatchen borta mot Torstorp i helgen att VIF skulle fixa en trepoängare och minst ta sig till ett kval. Tji fick jag. Tji fick klubben. 

Jag minns det nästan som om det vore igår, eller i varje fall något åt det hållet, när Vimmerby tog klivet upp i tvåan. Det är tio år sedan. Laget fullkomligt krossade Syrianska i den sista matchen. Något år senare kom VIF tvåa bakom Glenn Hysen-tränade Utsikten i division två. Det var en lysande säsong och det var gott om folk som kom för att se lagets matcher på Vimarvallen. 

Det var då det. Nästa säsong väntar division fyra. Detta efter två degraderingar senaste tre säsongerna. Visst, vi vet att det alltid går upp och ner i idrottens värld, men att det skulle bli så här trodde jag verkligen inte. 

Det kan bli så att Södra Vi IF och Vimmerby IF spelar i samma serie 2020. Vem hade kunnat ana det för bara två år sedan då VIF lirade i division två och SVIF i division sex. Det mesta talar nu för att Pecka Magnussons gäng tar sig till kval. Seger mot bottengänget Fårbo i sista omgången och saken är biff. Då blir det kval. 

Varför har det då gått som det har gjort för VIF-herrarna?

Finns självklart många faktorer. Här listar jag några, vilka jag tror: 

1) Under den framgångsrika eran med spel i division två i åtta raka säsonger fanns det ett tydligt DNA som kännetecknade laget: Det hårda och uppoffrande jobbet, fysiken och en ofta rak och enkel spelfilosofi. Så är det inte längre. Det är väl så att man inte längre vill spela den typen av fotboll och att konstgräset inte tillåter det i samma utsträckning heller. 

2) Spelarmaterialet, förstås. Flera duktiga och starka karaktärer har lämnat. Här finns inte längre någon Lasse Gustavsson, Nic Rydhom, Johan Lundin, Johan "JC" Carlsson, Christian Simonsson eller Thomas Borg, för att nu nämna några i raden. Årets trupp är förhållandevis ung och tämligen orutinerad. Bredden har inte heller riktigt funnits och det har varit påtagligt i vissa matcher. 

3) Rutin och erfarenhet är lika viktig på tränarsidan. Den är ofta ovärderlig. Det har till viss del saknats sedan ikonerna Christer Eriksson och Tommy Svensson Pöder ledde laget. Nu är tydligen Johan Karlsson Törndahl ett hett tränarspår. Faller valet på honom får de en tränare som varit med ett tag. Det tror jag är bra. 

För VIF väntar nu antagligen - räknar jag med - ett genomgripande analysarbete. Visst kan det locka med spännande och heta derbymatcher mot förmodligen IFK Tuna, Gullringen och kanske Södra Vi. Men det är knappast på den nivån som traktens "fotbolls-lok" de senaste tio-tolv åren vill vara. 

Inte heller Dackarna efter första SM-finalen...

Karta: Vimmerby
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!