Sture Andersson är född 1923. Det är hiskeligt länge sedan. Skytteintresset har han odlat sedan barnsben. Vi träffar honom i solgasset på korthållsbanan i Pelarne. Han sitter lugnt tillbakalutad på en stol och verkar njuta gott av tillvaron med vännerna i Pelarne Skytteförening. 

Han säger inte så mycket. Pratet är det andra som sköter. "Vem ska ha sista lotten", säger eldsjälen och energiknippet Eivor Adolfsson högt och tydligt så att alla i omgivningen ska höra. Hon snurrar på det ihopsnickrade lotterihjulet med siffror som maken Bernt händigt fixat. Priserna varierar, här finns allt från chokladaskar till klockor modell större. 

De gör det för att klubben ska få in lite pengar – och för att många tycker det är roligt och spännande. 

Sture Andersson blickar mot lotteriet. Han ser på medan de andra tittar på sina brickor med nummer för att se om de vunnit någon av priserna. 

Det är ett tag sedan gänget sågs senast. I coronatider har de begränsat träffarna. Men just den här dagen är det dags igen. Humöret verkar på topp, medan klubbens veteraner med spänning tittar på det snurrande hjulet och mumsar i sig Eivors egenbakade blåbärsmuffins. 

De är där lika mycket för samvaron och glädjen att umgås, som för att skjuta. Tja, snarare verkar det som att skyttet är sekundärt. I alla fall nu när det står korthållsskytte på programmet. Två av damerna har nyligen fyllt 80 år, vilket Erling Åberg är snabb med att uppmärksamma. 

Det är en högst aktningsvärd ålder – men till 96-årige Sture Andersson är det förstås en bit kvar. 

Han har levt och verkat i Pelarne och dess omgivningar i hela sitt liv. Han gör det fortfarande. 

– Jag har alltid bott här och har alltid trivts bra, säger han med tydlig stämma. 

Blicken är kristallklar, men ibland är det lite svårt för honom att höra allt. Glasögon är inget för Sture – än. 

– Nej, jag har klarat synen bra genom alla år. 

När han sätter sig för att prova om han verkligen ska skjuta korthåll den här dagen, där resultattavlorna är 50 meter bort, blir han lite osäker. Han sätter sig i alla fall på en stol vid en av skjutstationerna, fångar en bössa, tar sikte...men mer än så blir det inte. 

– Nä, det får nog vara idag, säger han efter en stund. 

Han får istället ladda för luftgevärsskyttet när det kommer igång senare i höst. Då är avståndet till tavlorna bara tio meter i skyttehallen i Pelarne, som numera kan ståta med ett modernt digitaliserat resultatsystem. 

Sture berättar att skyttet betytt mycket i hans liv. 

– Jag började i skytteföreningen här i Pelarne när jag var 15-16 år. Sedan har jag fortsatt. Det har inte funnits någon orsak att sluta. Jag hänger i så länge det går. Vi var ett gäng grabbar som började och ja...något måste man göra. Skjuta var det roligaste vi visste. 

Den entusiastiske Erling Åberg flikar in och berättar att de första resultatuppgifterna som han har gällande Sture Andersson härrör från mauserskytte i Pelarne 1941. 

96-årige Sture Andersson är duktig på att pricka rätt. Så duktig att han flera vunna klubbmästerskap på meritlistan. 

Att vinna och skjuta massa tior verkar ändå inte vara det primära för Sture. 

– Jag tycker det är roligt att komma ut och träffa de andra i föreningen. 

Något han gjort de senaste 80 åren...