Livet som damspelare i tennis i Vimmerby kan te sig en aning ensamt. Det hindrar inte Ellen Larsson. Har aldrig gjort det. 

 – Visst hade man önskat att det var fler tjejer härifrån som spelade. Det är inte som i fotboll där man har en gruppgemenskap och en lagkänsla. 

Tennis är och har nästan alltid stor passion för 19-åringen. De stora intresset tog henne till Vetlanda, där hon i somras avslutade studier på estetprogrammet och tennisspel på gymnasiet.

Hur var åren där?

 –  Studierna var bra, däremot var kanske inte upplägget rent tennismässigt optimalt för mig. 

På vilket sätt?

 –  Jag kände att jag inte fick ut allt vad jag ville med träning och så. Sista året pendlade jag istället en hel del i veckorna för att träna på lite olika platser, bland annat till Vimmerby. 

Där vi sitter och snackar på ett av stadens caféer berättar Ellen att Jönköpings Tennisklubb ville att hon skulle spela för dem redan när hon gick första året på gymnasiet. Då blev det inget. Men väl en del den gångna säsongen. 

– Jag hade ett långt skadeuppehåll och när Jönköping hörde av sig igen, så nappade jag.

Nu är tanken att satsningen ska intensifieras. Ellen Larsson har nämligen höga mål – och har alltid haft. 

–  Jag vill bli så bra som möjligt. Hur bra vet jag inte än. 

Hur mycket tränar du?

–  Jag har två tennispass i Vimmerby och två i Jönköping varje vecka. Sedan har jag också en personlig tränare (Cecilia Stålhandske) som bland annat ska hjälpa mig med fysiken och konditionen.

Ellen återkommer till skillnaden som ofta finns i större städer, kontra småorter som Vimmerby.

–  Det mesta är enklare i större städer. Vanligtvis är det många fler som spelar och det är lättare att få bra träning. I Vimmerby är det också ganska långa avstånd.

Att bli bra och också orka fortsätta satsa, kräver tålamod, tid och mycket energi. Det är också ganska kostnadskrävande. 

–  Jag har varit lyckligt lottad som har två föräldrar som alltid ställt upp för mig. Och det krävs nästan om man ska fortsätta i en individuell idrott som tennis. Allt kostar...anmälningsavgifter, racketar, tenniskläder, strängar –  för att inte prata om bilkostnader och övernattningar när man är ute på tävlingar. Ibland kan man åka 20 mil ena dagen, 30 mil nästa. 

I framtiden kan det bli längre än så...då det finns ett visst intresse av att spela i USA framöver. Men det är en helt annan story.