Hans Sommar-program i radion 2020, där han för första gången berättade om vad som gjorde att han tvingades ge upp karriären 2011, blev väldigt uppmärksammat.
För en dryg månad sedan gavs boken "Sluten" ut. Och reaktionerna lät inte vänta på sig.
– Jag är nöjd med boken, det här var vad jag ville säga och jag hoppas och tror att det kan hjälpa några. Hjälper jag bara någon är det jobbet värt, säger Söderling.
"Fortfarande litet stigma"
Även gamla tenniskollegor har hört av sig och berättat om sina egna erfarenheter av psykisk ohälsa, men att de som liksom Söderling har klätt det i andra ord. Söderling angav körtelfeber som anledning till att han tvingades lägga av.
– Det är många som jag pratat med som känt pressen av att konstant prestera. Många slutar karriären på grund av en knäskada eller axelskada, men i själva verket har de inte mått bra av stress och press på prestation. Det är lättare att säga att "jag har ont i axeln och kan därför inte fortsätta att spela", för det finns fortfarande ett litet stigma när man nämner ordet psykiskt.
Söderlings tenniskarriär tog slut 2011. På sommaren var han i sitt livs form och vann Båstadsturneringen. När han sedan tog ledigt i några veckor kraschade han.
– Egentligen hade jag fått varningssignaler de senaste åren, men de var lätta att ignorera. Jag sov sämre, kände mig orolig, hade yrsel från och till och var sjuk väldigt ofta. Immunförsvaret var nerkört. Jag tyckte inte att tennisen var lika rolig längre, det kändes som att gå till sitt tråkiga jobb varje dag, säger han.
– När jag sedan slappnade av efter Båstad släppte kroppen fram det.
Efter en vecka åkte han in till psykakuten där han bad om att få bli nedsövd för att han mådde så dåligt.
– Jag hade inte sovit på en massa dagar och ville komma bort från det och få vila. Men att söva var inget man gjorde, det har jag förstått nu.
TT: Tar idrotten sitt ansvar för det psykiska måendet hos de aktiva?
– Nej, det tycker jag väl inte riktigt. Jag vet ju själv, jag gick till en mental tränare, men det handlade mer om hur man ska prestera vid 40-40, hur man ska tänka då. Men jag behövde inte lära mig hur man presterar utan lära mig hur man återhämtar sig mellan prestationerna, säger han.
Måste ändra livsstil
– Jag tror att man kommit lite längre nu, men det är nog en väldigt stor bit kvar. Sen är det så jäkla svårt – jag vet inte om jag lyssnat på någon just då. För numera kan jag själv se signalerna på andra så tydligt. Men säger man till nån att "jag tror att du är på väg in i väggen", så reagerar nästan alla med att "det händer inte mig, jag ska snart vila."
Den psykiska ohälsan påverkar honom fortfarande. I somras tog han time out från jobbet som kapten för Sveriges Davis Cup-lag.
Han räknar med att vara tillbaka till kvalet i februari nästa år.
– Jag mår bra, många gånger bättre än innan. Jag utsätter mig inte för mycket stress och prioriterar vila och återhämtning, säger han.
– Det här är ingenting som man blir frisk från som en förkylning och sen kan köra på som tidigare, utan det handlar om att faktiskt ändra livsstil. Man vill inte tillbaka till något som fick en in i väggen.