Allt snack inför damernas tyngdlyftningstävlingar i Tokyo har handlat om 87-kilosklassen där Laurel Hubbard, som första transperson i OS-historien, ska delta.

Internationella olympiska kommittén (IOK) tillåter transpersoner att tävla såvida testosteronnivåerna är tillräckligt låga, under 10 nanomol per liter, och det kriteriet uppfyller nyzeeländskan.

Men för Patricia Strenius är det inte så enkelt.

– Det är en jättespeciell situation. Jag är på ett sätt glad att vi inte kommer att tävla mot varandra, för jag tycker att det känns lite orättvist. Samtidigt har hon fått ett okej. Men jag tror att det kommer bli något som kommer att diskuteras och lyftas ännu mer senare, säger Strenius.

För henne handlar det inte om personen i centrum. Att Laurel Hubbard, som genomgick ett könsbyte i 30-årsåldern, ska få identifiera sig som hon själv önskar är självklart, säger den 31-åriga svenskan.

Hon känner att ämnet är komplicerat att uttala sig om.

– Jag tycker att det är jättejobbigt. För det är inte en person som man har något emot, det är mer konceptet, om vi ska acceptera att man ska få göra en sådan resa och fortfarande vara en del av elitidrotten. Det är den svåra frågan i det hela, säger Strenius.

Extra problematiskt blir det eftersom det handlar om en idrott som tyngdlyftning, där styrka och kroppsbyggnad spelar så stor roll, säger hon vidare.

– Det är ju så fysiskt och du har så stor fördel av vad du har för ”ram” eller hur du är byggd. Det är verkligen en fördel som man har i sporten. Och när hon kom in så sent så kan det också generera att man har mycket fördel från hur man har tränat tidigare. Det kan finnas andra idrotter där man inte alls har någon större fördel.

Strenius gör OS-debut idag när hon tävlar i 76-kilosklassen. Drömmen är en topp fem-placering, målet en plats bland de åtta främsta och ett nytt personligt rekord.