Vi når honom på hemväg från Eskilstuna. Martinsson är förstås rejält trött och sliten.
– Jag har skavanker lite varstans, säger han och skrattar lätt.
35-åringen tog sig i mål på 43:e plats i kåsan och på tiden: 12:35:50.
– Jag är jättenöjd att jag orkade. Jag hade inga resultatmål, utan ville framför allt ta mig i mål. Och det lyckades jag med i år också.
Hur var årets kåsa?
– Tung och blöt. Det var lite längre sträckor i år jämfört med i Vimmerby – och kylan gjorde sig påmind i natt. Arrangörerna ville ha oss att åka i nästan omöjliga kärr och så blev det på dagpasset. Som tur ändrade de till natten. Det hade blivit för svårt.
Vad är det som lockar dig att köra den här tuffa tävlingen?
– Ja, du (skratt). De säger att kåsan är som viljans vinst över förnuftet. För mig är det nog utmaningen som lockar. Jag är envis. Lite stolligt är det faktiskt...Och så är variationen en stor del av tjusningen också. Ibland har jag kört kåsan med tio plusgrader och nu var det åtta minus på natten och rejält blött.
Den här gången var det bara två förare från Vimmerby MS som ställde upp. Arvid Pantzar tvingades bryta i juniorklassen. Martin Tildemyr, boende utanför Vimmerby, blev 29:a.
Klockan tio över fem söndag morgon tog sig Martinsson i mål.
Antar att du kommer sova ganska så skönt i natt (söndag)?
– Ja, haha. Jag kommer att somna ovaggat.