Anfelt har för Sveriges olympiska kommittés (SOK) räkning gått igenom alla OS på 2000-talet och kan konstatera att det under senare år varit stor dominans av kvinnliga svenska medaljörer i individuella idrotter.
– Att vi har en stark kvinnlig idrott tror jag beror litegrann på att vi varit tidigt ute och, vilket man inte kan sticka under stol med, konkurrensen på damsidan är lägre än på herrsidan. Och definitivt så på vintersidan, säger han.
Han säger att Sverige varit framgångsrika i flera nya grenar – exempelvis skicross – där många andra länder inte kommit så långt i sin utveckling och startfälten därmed inte är "så jätteimponerande".
– Det förtar inte tjejernas prestation, men det förklarar en del.
Ambitiösa kvinnor
Att SOK:s Topp- och talangprogram satsar på individer oavsett kön tror Anfelt också kan ha bidragit till den positiva utvecklingen på damsidan.
– Och i makroperspektiv har vi väldigt många ambitiösa kvinnor i Sverige i olika branscher och sammanhang och det speglas säkert också i idrotten – att om ambitiösa tjejer hamnar i idrotten är de lika ambitiösa där som i näringslivet eller andra ställen.
I kommande VM i alpint, längdskidor, skidskytte och skicross dräller det av svenska medaljchanser på damsidan, medan det är färre på herrsidan. Undantaget är puckelpist, freeski och snowboard som helt saknar kvinnor i A-landslagen.
Står inte i kö
I SOK är man bekymrad över att så få svenska killar lyckas nå världstoppen i individuella idrotter.
– Det har vi flaggat för i över tio års tid, när det gäller antalet som kvalar in till OS men också där under. Att det inte står folk på kö till att bli nominerade till topp- och talangprogrammet. Vi tycker att det är väldigt illavarslande, säger Anfelt.
Efter att bland annat ha varit med och intervjuat flera hundra kandidater till topp- och talangprogrammet tycker sig Anfelt se en tendens av att ambitiösa tjejer väljer individuella idrotter före lagidrotter medan välorganiserade lagidrotter som fotboll och ishockey fångar upp killarna bäst.
– Ju bättre organiserade lagidrotterna är, desto mer fångar man upp de här killarna som lika gärna skulle kunna bli bra skidåkare. Just för att de idrotterna är så välorganiserade, säger han.
Finns potential
Att tjejer väljer individuella idrotter och killar väljer lagidrotter tror han kan bero på att tjejer mognar tidigare och blir mer självdrivande och reflekterande, medan killar blir kvar i den mer tränarstyrda lagidrotten.
TT: Vad kan man göra för att få fler herrframgångar?
– Killar som håller på med fotboll och ishockey, när de kommer upp i en viss ålder så kommer de kanske inte vidare, det blir en utsortering och de bästa går vidare i akademier. Det är jäkligt synd om killar som börjar tröttna eller inte får till utvecklingen som behövs för nästa fas om de lämnar idrotten helt och hållet i stället för att fångas upp av andra idrotter, säger Anfelt.
– Tänk vilken potential som finns där, killar som redan lagt ner tusentals timmar på träning. Jag är övertygad om att de här fotboll- och hockeykillarna mycket väl skulle kunna åka skidor, eller lyckas i andra fysiska idrotter som rodd, kanot, boxning, judo.
Önskar samarbete
Anfelt önskar ett bättre samarbete mellan idrotterna och berättar att fotbollsakademierna i England har samarbete med elitidrottsorganisationen UK Sports för att lotsa fotbollskillarna till andra idrotter när de försvinner från fotbollen.
– Föreningarna borde ta ansvar att hjälpa folk vidare. För tidiga satsningar på en idrott skapar en inlåsningseffekt som är bekymmersam. Jag tror att idrotten är för passiv när ungdomar lämnar idrotten och anstränger sig inte för att hjälpa dem vidare.
SOK:s beteendevetare säger också att det svenska tappet på herrsidan också till en del kan vara cyklisk, att man är i en svacka just nu.
– Idrottsframgångar går ofta i cykler. Jag hoppas att det finns en ny generation framåt som vi inte sett så mycket av ännu. För alla mindre länder har svackor, man kan inte hålla uppe nivån hela tiden.