"Sista konserten någonsin" står det på affischen från december 2016 som Stefan Ölvebring håller upp i Svenskt Rockarkivs lokaler.
– Nu blev det ju inte så, för nu ska de spela igen, säger arkivchefen.
Kent gör sex spelningar på 3 Arena i Stockholm mellan den 21 och 27 mars. Totalt har över 235 000 biljetter sålts till konserterna.
Under sin karriär spelade bandet sex gånger på Hultsfredsfestivalen och två gånger på Metropol. Första konserten i Hultsfred ägde rum i ett öltält på 1994 års festival.
– Jag tror att det gick under namnet folkölstältet, säger Håkan Waxegård.
Han var den på Rockparty som bokade Kent till den mytomspunna spelningen i öltältet. Eller var det två spelningar? Uppgifterna går isär på den punkten.
1994 hade Kent ännu inte släppt sin första skiva, och det var långt ifrån självklart att de skulle få spela på festivalen. Intresset för bandets musik var svalt från festivalledningens sida.
– De hade skickat demos som ingen brydde sig om. Jag tror att vi hade lyssnat allihopa och sågat dem.
Håkan Waxegård var dock bekant med gitarristen Martin Roos, eftersom de båda praktiserade på skivbolaget Sonet Grammofon i Stockholm vid den tiden. Det gjorde även basisten Martin Sköld.
Enligt Waxegård var det Martin Roos som övertalade honom att lyssna en gång till på demokassetten, vilket ledde till att bandet trots allt bokades till festivalen.
– Det var väl en blandning av att jag tyckte att det var hyggligt bra, men också en kompisgrej.
Samtidigt fanns det inte plats för Kent på någon av festivalens scener, eftersom hela programmet redan var spikat. Och på Rockparty var det ingen annan än Waxegård som ville att bandet skulle spela i Hultsfred.
– Då kom jag på idén att de kan spela i öltältet, där det inte fanns någon scen. Eftersom jag var nedröstad så var det mer eller mindre i hemlighet vi lyfte in grejer där. Det blev som en improviserad spelning, och det hade vi haft förut på området, så det var egentligen inget konstigt. Men det blev lite prestige i det där. Det blev som en hemlig spelning.
Hur många såg spelningen?
– Jag tror inte att det var mer än hundra personer. Men jag kan inte säga säkert.
Själv hann Håkan Waxegård inte lyssna på mer än en eller två låtar. Det lilla han hörde tyckte han var bra.
– Men jag kunde inte tänka mig att det skulle bli så stort som det blev.
Efteråt blev konserten en riktig snackis.
– Det var en av grejerna på den festivalen som blev mest uppmärksammad av allt.
"Det var då all hajp startade. Sedan blev det bara större och större."
Håkan Waxegård
Festivalarrangör
31 år senare finns många historier kring den legendariska öltältsspelningen. En av de mest spridda är att Liam Gallagher från Oasis, som också spelade på festivalen det året, ska ha varit på plats i öltältet. Det sägs att han sågade Kents framträdande längs med fotknölarna och lämnade konserten efter bara några minuter.
– Det kan vara en skröna, eller så är det inte det, säger Håkan Waxegård som själv inte såg Oasis-sångaren i tältet.
Fick Kent betalt för att spela i öltältet?
– Nej, de fick lite resepengar bara, inget gage.
Hur stor betydelse fick spelningen för bandets karriär?
– Den fick jättestor betydelse. Det var då all hajp startade. Sedan blev det bara större och större.
Håkan Waxegård tycker att det är roligt att ha bidragit till att bandets karriär tog fart. Året därpå, 1995, startade han dessutom Lollipopfestivalen utanför Stockholm där Kent fick sitt stora genombrott.
1996 spelade Kent på Hultsfredsfestivalens största scen, Hawaii. Inget annat band i festivalens historia har gått från att spela i ett öltält till att uppträda på största scenen inom loppet av bara två år.
– Hela Kent var ett unikum. I min värld är det bara Kent och Ebba Grön som har gjort den resan och gjort de avtrycken. Båda är giganter inom svensk musik.
Har du fortfarande kontakt med bandet?
– Egentligen inte så mycket, bara med Martin Roos, men han är inte med i bandet nu. Jag har haft lite kontakt genom åren med Martin Sköld också.
Brukar de prata om öltältsspelningen?
– Ja, den kommer upp ofta. Det räcker med att titta på bilderna – de var ganska gulliga. Inte så tuffa svartrockare som de blev sedan.
Vimmerby Tidning har sökt Martin Roos för en kommentar. Han lade gitarren på hyllan 1995 och blev i stället Kents manager i många år. Nyligen auktionerade han ut sin privata Kentsamling med guld- och platinaskivor, affischer, kläder och annat.
När Eskilstuna-Kuriren frågade vilket föremål som var mest unikt i samlingen svarade Martin Roos:
– Den som jag kanske hade svårast att skilja mig från är en affisch som vi tog fram 1994. Den tapetserade vi hela Hultsfred med och den finns bara i några få exemplar. Vi printade någon H&M-kampanj som vi bara la loggan på. Den är ganska ekivok.
Jonas Holst jobbade på Sonet Grammofon när Martin Roos och Martin Sköld praktiserade där på 90-talet. Han följde med bandet till Hultsfred 1994 och var även involverad i framtagandet av den speciella konsertaffischen.
– Vi tryckte upp den och gick runt och tejpade upp den överallt. Det var kul, säger Jonas Holst som tror att affischen lockade folk till konserten.
– Folk undrade väl vad det var om inte annat.
Affischen, som formgavs av Lars Liljendahl, innehåller ett fotografi av en betongvägg med olika affischer. Förutom en underklädesannons från H&M syns en annonskampanj för Svenska Dagbladet.
– Det var väldigt provocerande bilder i Svenska Dagbladets kampanj.
Efter spelningen övernattade hela bandet i Håkan Waxegårds föräldrars hus.
– De kom på kvällen efter spelningen och frågade "Var ska vi bo någonstans?", säger Håkan Waxegård.
Han hade inte lovat att fixa boende till bandmedlemmarna, men lyckades till slut ordna fem sovplatser på golvet hemma hos föräldrarna Berit och Björn på Idrottsvägen – ett stenkast från festivalområdet.
– Morsan och farsan jobbade på festivalen. När de kommer hem har alla i Kent tagit deras sängar och har med sig lite brudar också. Morsan och farsan kom hem sent på natten, så det gick inte att väcka dem, säger Waxegård och berättar att hans föräldrar fick sova på golvet i stället.
Tilltaget gjorde föräldrarna irriterade, men på morgonen upplevde de musikerna som trevliga och ångerfulla.
– De blev förlåtna. Med åren har det blivit en rolig historia som mina föräldrar kan berätta för alla sina kompisar.