Anneli Rimås, 43, är en av deltagarna i Elitstyrkans hemligheter. I programmet öppnar hon upp sig om sin uppväxt i en frikyrklig kontext, och hur hon blev vänd ryggen när hon behövde skilja sig från sin dåvarande man.
De här två dagarna har varit omvälvande, men inte som jag trodde. Med de orden inleds avsnitt tre av realityserien "Elitstyrkans hemligheter". Framför kameran sitter en märkbart tagen Anneli Rimås, tredje dagen av den stora utmaningen.
Till vardags jobbar hon som chef på Björkbackens karaktärshotell i Vimmerby. Senast Vimmerby Tidning träffade henne var i den rollen, propert klädd i klackar och kavaj. Den här onsdagsmorgonen, två dagar efter att det senaste avsnittet släppts, träffar vi henne som privatperson. Klackarna har bytts mot militärkängor och hotellmiljön mot skogen, närmare bestämt Djursdalarundan.
Anneli Rimås är noga med att skilja på de olika rollerna. Hennes medverkan i det fysiskt och psykiskt tuffa realityprogrammet har ingenting med hennes yrkesroll att göra.
– Jag har haft en oro kring hur det här påverkar mina arbetsrelationer eftersom jag är så väldigt personlig i programmet, men bemötandet jag fått har varit väldigt fint och odramatiskt. Jag vill verkligen inte att någon ska tycka synd om mig och klappa mig på huvudet, men så har det inte varit, säger hon.
Säsongen där hon är med sänds visserligen nu, men den spelades in i september i fjol. Det innebär att väntan på att få se det slutgiltiga resultatet har varit lång och gett tid för reflektion. Ingen av deltagarna har fått se avsnitten i förhand, så för varje nytt avsnitt som släpps kastas de tillbaka i känslorna de hade när de var som mest nedbrutna.
Hur har väntan varit?
– För mig har den varit väldigt nyttig. Jag kom ut med rätt mycket saker att ta i, och att få se det utifrån väcker saker till liv igen. Att det gått ett år där man hunnit landa och få lite distans har känts jättebra.
Programmet spelades in i september 2023. Först var det sagt att det skulle sändas i april 2024, men premiären sköts upp.
Utan att avslöja för mycket innehåller det senaste avsnittet en ordentlig känslostorm hos flera av rekryterna (programmets deltagare). Utöver att kastas ner i en stängd bur på havets botten med uppdraget att ta sig ut, står brutala backintervaller i svår terräng på schemat. Ett maxtest. Backintervaller från helvetet. Något som visar sig vara så totalt utmattande att det leder till att flera personer bryter ihop, däribland Anneli Rimås.
Tårarna slutar inte rinna där hon sitter uppe på toppen av berget efter att ha blivit tillsagd att bryta, och det är mycket känslor som kommer upp till ytan. Som Anneli själv beskriver det kändes det "som riktig fulgråt", men när hon själv såg det på tv tyckte hon bara att det var fint. Att hon inte kan bli mer äkta än hon var i den stunden. Flera deltagare håller om varandra och låter det som behöver komma ut få göra det, helt utan filter.
Eftersom hon visste hur tuff hennes tredje dag var där i september för ett år sedan, såg hon nu till att se avsnittet på natten direkt när det släpptes, för att hinna bearbeta det lite innan det var dags att gå till jobbet.
– Jag blev otroligt berörd av att se det och grät halva natten, men det var bra tårar. Dels känner jag min egen sorg igen, men främst påverkade det mig att se hur vackert det som hände däruppe var. Alla är totalt slut, i källarnas källare vad det gäller utmattning. Men trots att alla är i sin egen misär finns sinnesnärvaro nog att ta in de andra och orka ta hand om varandra.
"Hur mycket som helst är bortklippt. Det är ett dygn där vi är aktiva hela tiden och knappt sover, och så ska det klippas ner till 43 minuter. Det som exempelvis inte visas i avsnitt tre är att vi kört ett hårt benpass innan intervallerna", säger Anneli Rimås.
Berättar om sin bakgrund
I ett tomt rum, ensam framför kameran, lyfter Anneli Rimås locket. Hon öppnar upp och berättar sådant som bara ett fåtal personer i hennes absoluta närhet vet om. Saker som hon aldrig tidigare pratat öppet om. Personliga erfarenheter från en frikyrklig uppväxt, Pingströrelsen, som format sättet hon ser på sig själv idag, och en skilsmässa som förändrade allt.
– Jag kände att jag bara var älskad när jag var perfekt, och strävade alltid efter att vara omtyckt.
Som yngre var hon gift i en osund relation. När hon valde att lämna den för att inte gå under förlorade hon allt – vänner, jobb och familj.
– När jag lämnade den världen så var det typ två personer som fanns kvar i mitt liv, alla andra försvann. Det var mitt ekosystem, det enda jag kände till, som plötsligt inte fanns kvar. Efter det senaste avsnittet är en oväntad vändning att vänner jag hade då, som vände ryggen till när jag skiljde mig, har hört av sig för att sträcka ut en hand. Det har gått 20 år och de har också gjort en resa. Det har lett till välgörande samtal och det känns så fint.
"Jag upplevde att kärleken bara fanns när jag var perfekt", säger Anneli Rimås om sin uppväxt.
Hur är din relation till kyrkan idag?
– Med mina upplevelser inom kyrkan vill jag inte vara en del av det. Jag förstår att religion och kristendom kan vara ofantligt fint och viktigt för de som möter en bra del av det, men jag mötte den andra sidan en hel del under mitt liv vilket färgar min syn på allt. Jag har svårt att få ihop det essentiella kärleksbudskapet inom kristenheten med det som hände mig när jag behövde skilja mig.
Anneli är tydlig med att det här är hennes personliga historia och bakgrund, och inte något som kan appliceras på alla kristna samfund eller kyrkliga sammanhang. Hon behövde lämna för sin egen skull.
Jag är klar med att skämmas. Skammen borde ligga hos andra.
När hon många år senare klev in i Elitstyrkans hemligheter bestämde hon sig för att det var full transparens som gällde. Hon förklarar att hon ville sluta skämmas över sitt förflutna, och i stället rakryggat kunna berätta om det som hände.
– Nu när jag pratat om det öppet inser jag att jag borde gjort det tidigare. Det kommer med en stor befrielse att slippa gå och bära på saker från min bakgrund i skymundan. Nu har modet i livet tagit över skammen.
Att bryta ner för att kunna bygga upp
En stor anledning till att Anneli Rimås sökte till programmet var att hon ville möta sig själv, och komma i kontakt med undantryckta känslor. Hon förklarar att elitsoldaterna som leder utmaningen bryter ner deltagarna till grunden, för att sedan kunna bygga upp. För den som ser det på tv ser deras bemötande minst sagt hårt ut.
Hur ofta känner man att man vill säga typ "dra åt helvete, låt mig vara"?
– Det hände, men så höll man det för sig själv och skriker istället "ja instruktör". De är brutala, men de är inte elaka. De är tydliga och raka, vilket är vad som krävs för att få oss att nå över våra gränser.
När Anneli tränade inför utmaningen var hon noga med att inte gå ut stenhårt direkt, utan snarare trappa upp det. Hon började promenera med en ryggsäck på 15 kilo. I slutet gick hon med 25 kilo i kuperad terräng. Här får Vimmerby Tidnings reporter testa.
50 armhävningar och 50 situps varje morgon. Så började Anneli alla sina dagar när hon tränade inför sitt deltagande i programmet. "Själva utmaningen var såklart fysiskt påfrestande, men jag skulle säga att det allra jobbigaste var det mentala".
Varför ska man göra det på tv?
– Det är en helt relevant fråga. Jag har gått hur mycket som helst i terapi, för att jag vill öppna alla garderober, möta mörkret och kasta ljus på det. Men jag har något som jag inte når, som sitter djupt och så långt bakom att jag inte vetat vad det är, svarar Anneli och blir märkbart rörd.
– Jag har sett programmet innan och förstår att de bryter bort alla murar och allt försvar du har. När du bara är ett vrak möter du dig själv, och jag var nyfiken på vad det var som fanns därinne. Sen var jag också nyfiken på att testa min mentala styrka.
"Jag vill öppna alla garderober, möta mörkret och kasta ljus på det"
Att det hela skulle synas på tv var inget hon tänkte på i stunden. Många kameror var dolda och deltagarna fick aldrig interagera med tv-teamet. Inte ens i synkarna (då deltagarna sitter enskilt och pratar in i kameran) var någon annan person i rummet, utan de fick svara på frågor som stod skrivna på en skylt.
– Men vi gjorde inte det här för att det skulle bli bra tv. Vi gjorde det för oss själva. Det är våran resa och vart vi nådde på grund av det jobbiga som är viktigt. Jag hade gjort det igen.
Inför programdeltagandet traskade Anneli Rimås runt med en tung ryggsäck för att förbereda kroppen för den tuffa utmaningen. "Det var en spännande sommar", säger hon.
