Det är lugnt och stilla i Bullerbyn. Grådisiga lördagar i november är det inte många som hittar hit. Annat är det under högsäsong. Då surrar olika språk i idyllen. Svenska, tyska, danska. Och andra.
– Det kommer folk ända från USA och Argentina för att uppleva Bullerbyn. En del blir faktiskt så tagna att de gråter, säger Magdalena Lundberg.
Hon förstår precis varför. Hon är själv av den sorten. När hon och hennes man Anton och barnen Leon och Lila var här första gången, som turister, var det en stor sak. ”Första och sista gången”, trodde hon, där hon stod och tog in.
– Jag har svårt att tänka mig ett större fan av Bullerbyn än Magdalena, säger Anton.
– Jag kommer från Polen. Där är Bullerbyn störst, större än Pippi. Det var min favoritbok som barn och jag har läst den jag vet inte hur många gånger. I Polen är Barnen i Bullerbyn obligatorisk läsning i skolan, säger hon.
Hon känner fortfarande känslan i att läsa en bok där barnen var huvudpersoner.
– Det var kittlande att läsa om barn som hade så stor frihet, där föräldrar och andra vuxna utgjorde en trygg bakgrund. För oss var det också som att Sverige blev en bild av paradiset, dit man bara längtade.
"En del blir faktiskt så tagna att de gråter när de kommer hit"
Magdalena Lundberg
”Bullerbyidyll” och ”Bullerbykänsla” har blivit begrepp. Både som övernyttjade ord i mäklarbranschen och drömmen om något förlorat, en utopi. Alla förstår bilden av en Bullerby, inte bara svenskar – eller polacker.
– Det är bara att gå ut här så kan man träffa på någon turist som säger att ”så här, som Bullerbyn är, borde Tyskland ha varit, om inte kriget kommit i vägen”, säger Anton.
Besöket i maj 2018 blev inte det sista. Att huset var till salu fick de veta några veckor senare.
– Vi var på jakt efter ett fritidshus, men hade tänkt oss något närmare Stockholm. Men var säkra på att vi hade noll chans att få det här, det var liksom beyond imagination. Men ändå en rolig grej att dra för barnen i framtiden, att vi hade varit med och lagt ett bud på Mellangården i Bullerbyn.
Trots klickraket och många intressenter glesnade det i skarpt läge och huset blev deras. En miljon över utgångspriset på 850 000 kronor.
– Så har vi nog lagt en miljon till, på renovering. Och tid. Det var tufft i början, med ett hus i stort behov av renovering fyra timmars bilresa bort, och två småbarn. Det blev verkligen ett blod-svett-och-tårar-projekt. Vi har gjort allt. Rivit upp golv, väggar, tak. Tack vare ovärderlig hjälp från grannen Fredrik i Sörgården, som verkligen kan det här med gamla hus, har vi kunnat ta rum efter rum och är klara med de större jobben, säger Anton.
Grannsämjan är Bullerbysk. Norrgården och Sörgården används också som fritidshus. När det finns tillfälle ordnas kräftskivor, barnen leker och familjen Lundberg känner att det varit lätt att smälta in.
– Riktiga önskegrannar. Det fanns nog, med fog, en viss oro i början. Vad var det för Stockholmare som köpt Mellangården? Vad hade vi för avsikter? Det gick till och med rykten att det var influensers, eller någon Hollywoodfru som var köpare. Men vi är lika måna som de andra att känslan är intakt och vi har en riktigt bra relation.
"Det gick till och med rykten att det var någon Hollywoodfru som var köpare"
Magdalena och Anton Lundberg
För Magdalena är husets koppling till böckerna viktig, för Anton är byn mer förknippad med Lasse Hallströms filmer, inspelade 1986 och 1987.
– Det är klart att det är en annan känsla att sitta här och se filmerna, än att göra det någon annanstans. Vi har nog sett dem 50-60 gånger och har inte tröttnat än, säger Magdalena.
Och så är det det där med Samuel August Eriksson. Astrid Lindgrens far. Som kom till just det här huset som sjuåring med sin familj och bodde här under hela sin uppväxt.
– Det blir som två saker. Det skulle kunna vara så att Astrid Lindgrens pappas hus låg en kilometer bort det och det hade varit lite häftigt. Men nu är det en direkt koppling till varför hon valde de här tre husen att skriva om. Det är ju för att han kommer härifrån, säger Anton.
Lite extra känns det de gånger de tittar ut genom ett fönster och slås av insikten att utsikten är densamma som då. Att det var i det här köket Samuel August klev in en augustinatt 1894 när han hade gått sin två mil långa skoskavsvandring från Vennebjörke, där han tjänade dräng, för att övertala föräldrarna att ta arrendet på Näs, som snart skulle bli ledigt.
Ibland reser sig håren på armarna. Anton berättar om ett tillfälle när länken bakåt blev extremt konkret.
– När jag drog ner dörrfoder och slängde ett av dem i en hög med bråte fick jag se att det stod något på baksidan. Jag tog en bild och skickade till Magdalena.
”Detta foder är gjordt den 22 april 1891 af Adrian Andersson och Samuel Eriksson”.
– Det skulle kunna vara Samuel Augusts far som skrivit det, han hette också Samuel, men vi har ändå kommit fram till att det bör vara Samuel August. Vi har jämfört hans namnteckning med den som står under breven, som finns med i boken ”Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult”, och signaturen är väldigt lik, säger Magdalena.
Dörrfodret sattes tillbaka på sin 1890-talsplacering.
Under högsäsong hyr de ut, men bara när det passar och i begränsad omfattning. Till bekanta, och till de som lyckats få nys på att det faktiskt går att bo i Mellangården.
– Vi marknadsför det inte, och behöver inte göra reklam.
Gästboken är fylld av tacksamhet. ”Det finns ingen annan plats på jorden vi hellre vill vara än precis just här."
– Det förstod vi redan från början, att det inte bara är vi som ska sitta här. Vi vill dela med oss. Men business får det inte bli. Det är också intressant att fundera på hur proportionerna kommer att vara om tio-tjugo år. Hur många av barnen som kommer hit har läst böckerna? Sett filmerna? Men oavsett kommer nog tre röda hus på rad att vara detsamma som Bullerbyn för de flesta.
Intrycket turisterna får ska motsvara förväntningar. Inget högt pris, säger Magdalena.
– Det finns saker vi inte kan göra, men det är lätt att avstå. Barnen vill ha studsmatta, men det är bara nej, nej. Tänk att de kommer hit en gång i livet, som jag trodde att jag skulle göra. Ska de se en studsmatta framför huset? Ska de se plastsaker? Kanske inte alla är så fanatiska som jag, men det kan ändå förstöra. Jag vill inte det, säger Magdalena.
Mellangården i Sevedstorp
• Till det mittersta 1800-talstorpet i Sevedstorp flyttade den då sjuårige Samuel August Eriksson med sina föräldrar och syskon 1882. Familjen Eriksson tog sedan över prästgårdsarrendet på Näs i Vimmerby 1895. Efter att Samuel August gift sig med Hanna Jonsson från Pelarnehult 1905 tog han över driften av jordbruket och stannade på Näs livet ut. Han dog 1969.
• Astrid Lindgren använde de tre husen i Sevedstorp som yttre ram för Barnen i Bullerbyn, men livet Bullerbybarnen levde var inspirerat av hennes egen barndom med syskonen på Näs.
• Sevedstorp blev det självklara valet när Lasse Hallström skulle göra ny film om Barnen i Bullerbyn. Snön låg vit när man 1986 började filma utomhusscenerna i och runt Sevedstorp. Hela trakten blev involverad i filmatiseringen. Byborna ställde upp som statister, barnen som gick i Pelarne skola fick medverka som skolbarn i filmen och de närliggande gårdarnas djur blir filmstjärnor.
• Filmerna gjorde Sevedstorp till Bullerbyn och platsen är ett populärt besöksmål. Bullerbyn har omkring 30 000-40 000 besökare per år.
• Det var stort intresse för Mellangården när huset var till salu 2017. Allmänna arvsfonden hade ärvt huset av en privatperson och hade gett en mäklare i uppdrag att sälja huset. Men försäljningen stoppades när Astrid Lindgrens Värld ville pröva rätten att ärva huset för att återskapa det och använda det för guidade visningar. Kammarkollegiet avslog bolagets ansökan och Mellangården kom ut på marknaden igen 2018. Familjen Lundberg vann budgivningen.