Eva Kindstrand Ströberg packar ned saker från sitt gamla kontor i tennishallen, där hon under tre och ett halv år jobbade som idrottskonsulent för SISU. Även ordförandeklubban för Storebro IF packas ned i lådan, eftersom det uppdraget också ska avslutas.
Det har varit hektiska dagar för Eva Kindstrand Ströberg, 54.
När vi träffas i stadshuset, måndag 16 december, har det inte gått mer än två veckor sedan Socialdemokraterna i Vimmerbys valberedning föreslog att hon skulle bli partiets nästa toppnamn lokalt och därmed anta rollen som vårt nya kommunalråd.
Men innan vi tar oss dit vill vi såklart lära känna henne bättre och ta reda på hur den långa resan fram till den här punkten varit för henne.
Så då gör vi så.
Hur skulle du själv beskriva Eva Kindstrand Ströberg?
– Ja, först och främst är jag Eva. Jag är också gift, tränarfru som jag brukar säga. Jag är mamma till två vuxna barn, en son och en dotter. Föreningsskadad kanske inte är rätt ord, men jag är även en föreningsmänniska som jobbat ideellt i drygt 40 år. Jag gillar att vara del av ett sammanhang och i en förening får man en annan slags familj, en som inte är ens biologiska.
För er som inte vet om det är Eva gift med Fredrik Kindstrand Ströberg, huvudtränare och målvakt i Storebro IF, föreningen där just Eva varit ordförande i flera år.
Hur har ni fått det att gå ihop, med era tidskrävande roller utanför yrkeslivet?
– Det är för att man älskar lokalfotbollen. Det är där vi lägger våran tid och umgås när vi inte är hemma. Sen är jag väldigt idrottsintresserad i övrigt och försöker gå och se på hockey och speedway när tid finns för det, svarar Eva och fortsätter:
– Men jag gillar att vara med där saker händer och utveckling och utväxling kan ske. Jag vaknar varje morgon med en känsla av: "Fasen vad härligt, idag kan jag få möjligheten att glädjas av att det går bra för andra." Den känslan är jätteviktig för mig.
Skulle bli kallskänka
Föreningsengagemanget började tidigt. Som uppvuxen i Målilla och granne med Målilla motorbana blev det naturligt att hennes första kontakt med föreningslivet blev Dackarna.
Familjen flyttade därefter till Hultsfred, där Eva sen gick två år på Stålhagsskolan under gymnasietiden.
– Det hette konsumtionslinjen på den tiden, jag har för mig att det var föregångaren till det vi idag kallar restauranglinjen. Jag hade en tanke på att bli kallskänka eller något liknande, det tyckte jag var kul då.
När hon sen själv lämnade boet blev det med riktning mot Södra Vi. En kort period inom industrin blev till flera år inom vård- och omsorg bestående av olika vikariat. Senare återvände hon till industrin där hon i slutet av 90-talet fick anställning på Ljunghäll.
Under tid i Södra Vi engagerade hon sig i Södra Vi IF och satt även med i styrelsen ett par år.
– Min son spelade fotboll där bland annat, så det föll sig naturligt. När jag sen efter ytterligare ett antal år flyttade till Storebro och fick min dotter blev det självklart att sen engagera sig i hennes fotboll och andra aktiviteter. Man hamnar väl ofta där man känner sig som hemma.
När började ditt politiska engagemang?
– Det kom när jag började jobba fackligt på Ljunghäll. Jag blev kontaktombud och kom senare in i styrelsen för Verkstadsklubben. Det var där jag insåg hur viktigt det är med den fackliga och politiska samverkan. Hur viktigt det är för facken att kunna få föra fram synpunkter och motioner. När jag insåg det sambandet blev det självklart att engagera sig.
Eva minns inte exakt när hon blev medlem i Socialdemokraterna, mer än att det inträffade under 00-talet. Åtminstone 15–20 år har hon varit medlem i partiet.
Var det givet att det skulle bli Socialdemokraterna?
– Det var det. Jag har haft med mig det hemifrån från tonåren och uppåt. Det som jag uppskattar och tycker om är värdegrunden. Det är viktigt att ha en värdegrund att stå på, bestående av rättvisa, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet.
Just nu gör "EKS" sin andra mandatperiod i kommunfullmäktige. Den som fick henne in i kommunpolitiken på riktigt var den lokalt välkände socialdemokraten Kenneth Björklund.
– Han var min företrädare på Ljunghäll och på ett medlemsmöte fick jag frågan av honom om jag ville vara med på fullmäktigelistan. På den vägen är det.
Vad är det roligaste med politiken?
– Alla samtal och andra saker som gör att man känner att vi kommer framåt. Men det är klart att det finns människor som tycker politik är tråkigt. Jag brukar säga att politik är vattnet du duschar i, vägen du åker på till jobbet och förskolan du lämnar barnen i. Allting är politik, och därför tycker jag det är spännande.
– Så om man får möjligheten att vara med och påverka i både fullmäktige och nämnder tycker jag man ska ta den.
De senaste tre och ett halvt åren har Eva till vardags arbetat som idrottskonsulent på SISU. En arbetsplats som hon trivts väldigt bra på.
Hur kom det sig att du lämnade Ljunghäll för det jobbet?
– Efter mina år i Storebro IF och ordförandeskapet där trivs jag verkligen i den anda och känsla av utveckling som finns i en klubbstuga. Sen såg jag att tjänsten som idrottskonsulent fanns ute. Även om jag trivdes bra på Ljunghäll funderade jag ett tag och slängde in en ansökan. Men jag tänkte att det fanns många som var bättre lämpade än mig.
Trots det dåvarande självtvivlet var det Eva som blev erbjuden tjänsten.
– Jag tänkte att jag skulle vara modig och tackade ja.
Eva Kindstrand Ströberg säger att hon kommer sakna Johan Erlandsson och de andra kollegorna hon arbetat med de senaste åren. Men när chansen att bli kommunstyrelsens ordförande uppstod valde hon att ta den.
Hur känns det när du nu "tvingas" lämna?
– Det är lite vemodigt. Jag har haft massor av bra kollegor och "mina" föreningar som jag jobbat emot har jag haft jättekul med. Det har skett mycket bra utveckling och jag känner mig både glad och stolt över att ha fått vara med på den resan.
Turbulent i Stadshuset
För efter en, minst sagt, turbulent månad i stadshuset bestående av en sprucken majoritet, ett kommunalråd som avgick, en nyfunnen majoritet och en sparkad kommundirektör är det Eva Kindstrand Ströberg som nu ska leda styrkorna framåt – i rollen som kommunstyrelsens ordförande.
– På något sätt tänker jag att man är satt på den här jorden av en anledning och på något vis är det menat att jag ska göra just det här just nu. Man vet inte när möjligheten kan dyka upp igen. Jag tänkte väl att jag ska vara modig, en gång till.
Hur reagerade du när du först fick frågan?
– Jag skrattade och sa: "Nej, det tror jag inte. Nu tar vi nästa punkt." När jag fick frågan igen började jag reda ut hur stödet runtomkring mig skulle kunna se ut och om det fanns möjlighet till utbildningar. Jag tänkte att om jag ska göra det här vill jag göra det ordentligt. Jag vill ha backning från flera håll. Det är inte bara för min egen skull, utan även för min familj och såklart medborgarna, som vill se att vi skapar något hållbart.
Styrkor som kommunalråd
Med rollen kommer givetvis en offentlighet.
– Det blir en annan slags mediebevakning och sen har vi allt med sociala medier, där det kan skrivas saker utan att man tänker på att det kan finnas en mamma, pappa, son, dotter eller nära vän som ska läsa det som står. Det klimatet som råder nu tror jag gör att fler än jag funderar en extra gång innan man tackar ja.
I och med ordförandeskapet i Storebro IF, en roll som hon valt att lämna med tanke på den nya rollen i kommuntoppen, har hon fått något som kan anses vara en förberedelse för det som komma skall.
– Jag har väl ändå varit halv-offentlig de senaste åren och det har hänt ganska mycket saker som gjort att man behövt ha kontakt med pressen och liknande saker, vilket kan hjälpa mig framöver.
Vad blir dina styrkor som kommunalråd?
– Jag tror många av medborgarna kan identifiera sig med mig. I grund och botten är jag som vilken vanlig människa som helst. Jag har en lång arbetslivserfarenhet, jobbat både på verkstadsgolvet och inom vården. Jag har varit ensamstående i perioder och haft det tufft på olika vis. Utöver det känner jag mig lösningsorienterad och tycker det är viktigt se framåt.
Även om du nu sitter här som nytt kommunalråd var det inte tanken för bara någon månad sedan. Vad känner du kring Cissi Hammar, och att hon lämnade innan hon ens varit på posten i tre veckor?
– Jag vill inte sitta och prata om Cissi nu. Jag tycker det är tråkigt att det blev som det blev. Att vi ställs mot varandra... Är det för att vi är två kvinnor? Jag tror kanske inte alltid att en man hade fått den här frågan. Jag tror att jag och vi kommer klara uppdraget framåt. Min målsättning är att vi ska göra det fram till valet 2026 till att börja med. Det som talar för det är att vi nu har en bättre grund att stå på som majoritet. Det, utöver den jag är som människa, talar för att jag ska klara detta.
Den nya majoriten med Peter Karlsson (C), Eva Kindstrand Ströberg (S) och Lars Johansson (V) i spetsen.
Nu var inte det faktum att ni båda är kvinnor det jag åsyftade. Jag tänkte mer på att hon var så kort tid på posten och att det inte alls kan ha gått så många veckor sen det här ens blev aktuellt för dig. Det måste gått så sjukt fort alltihop.
– Det har gått jättefort. Det gick ut ett nomineringsanförande så fort Cissi sagt nej, och det är inte alls många veckor sedan. Det är max två veckor sen som valberedningen sa att jag var deras förslag utifrån nomineringarna.
Nu kommer du in på posten efter väldigt många turbulenta veckor. Kan du förstå att allmänheten funderar på vad som pågår här i stadshuset?
– Jo, det är klart jag kan förstå det. Absolut. Och att man som medborgare tänker att det som händer i stadshuset är så avlägset att det är svårt att greppa. Jag förstår att det är ett stort samtalsämne just nu. Sen kan man välja att se det positivt, att medborgarna bryr sig och att det är därför de engagerar sig.
Det är en hel del högt uppsatta chefer som lämnat under året. Är det oroväckande?
– Självklart. Sen ska vi komma ihåg att det är en stor organisation med 1700 anställda.
När den här intervjun gjordes var det inte helt klart vem som skulle bli kommundirektör, i väntan på en permanent lösning. Ett par dagar senare meddelade Kindstrand Ströberg att Rolf Landholm, 73, från Falkenberg blir ställföreträdande kommundirektör i en interimlösning.
Från ett kontor till ett annat. Eva Kindstrand Ströberg blev 16 december vald till kommunstyrelsens nya ordförande och hon kommer spendera många timmar i stadshuset framöver.
Efter att tidigare kommundirektören fick sparken känns det som att samtliga partier verkligen ville visa att man står enade för att föra Vimmerby i rätt riktning. Hur mycket hjälper det dig?
– Vi har pratat om att vi ska ta ett gemensamt ansvar. Vi gör en omstart och vi har pratat mycket om det som har hänt och hur vi ska undvika att hamna där igen. Jag känner verkligen att vi vill samma sak i den här konstellationen. Det var en av parametrarna som var viktiga för mig för att anta den här rollen.
"Framtidstro viktigt"
Eva Kindstrand Ströberg kommer jobba tätt ihop med Peter Karlsson (C) och Lars Johansson (V), som hon enligt egen utsago trivs bra tillsammans med.
– Personkemi spelar roll, men samtidigt är det i våra roller vi ska samarbeta. Men i en liten kommun är det viktigt med personkemi. Det går inte att ducka för det.
Tillsammans kommer de behöva fortsätta ta tuffa beslut, i hopp om att stärka den mörka ekonomin. Hur läget ser ut 2026, när det är dags för val, återstår att se.
Om du får kika in i spåkulan. På vilken plats är kommunen om två år?
– Vi ska försöka jobba långsiktigt och hållbart. Vi kommer inte kunna försätta berg på två år, men vi kommer kunna vara på en lite bättre plats. Jag hoppas vi ska kunna erbjuda fler medborgardialoger under den här tiden, i fler forum där medborgarna känner sig som hemma. Sen hoppas jag verkligen att vi ska våga drömma och våga tänka framåt. Oavsett om pengarna finns eller inte så tror jag det är viktigt att ha en framtidstro, avslutar Eva Kindstrand Ströberg.
Jag stoppar inspelningen. Största delen av intervjun är över. Efter fem kortare frågor i videoformat och efterföljande småsnack rör jag mig ut i decembermörkret. Klockan börjar närma sig fem på kvällen.
Eva stannar kvar i stadshuset. Hennes arbetsdag är inte slut än. Ett mellanmål och en kaffe ska hinnas med innan det är dags för fullmäktige, där hon senare blev formellt framröstad till Vimmerbys nya kommunalråd.
Vem hade kunnat tro det för ett par månader sen.
