Kreativiteten finns i familjen. Den här målarväskan har Robins farfar gjort till honom.
Vi träffar Robin i lägenheten i centrala Vimmerby, där han bor tillsammans med sin fru.
Det är onsdag och han har precis fått i sig välbehövlig lunch efter ett tufft pass med sitt VH. I och med att det är uppehåll väntar en långhelg för laget.
– Det kommer lägligt. Då kan man passa på att tänka på annat än hockey några dagar. I Allsvenskan är det så intensivt med matcherna, så att få en paus innan slutet av säsongen blir perfekt, säger han innan han ger en rundtur av den gemytliga lägenheten.
På väggarna hänger en hel del vackra konstverk. De allra flesta har han själv målat.
Hade "A" i bild
Och det är just det som den här artikeln ska handla om. Hans stora intresse för målandet, som får honom att sticka ut ur mängden i både Vimmerby och resten av Hockeysverige.
Men hur kommer en hårdsatsande målvakt från Dalarna in på det spåret?
Robin förklarar:
– Det är något jag tyckt om att göra väldigt länge. Ända sedan jag var liten egentligen, men då var det aldrig något jag tog seriöst. Jag hade A i bild under skoltiden, men tänkte inte så mycket på det. Det var ungefär sex-sju år sen som intresset började på riktigt.
Under den perioden spelade han i Malung, där han faktiskt har sina rötter även om Leksand är den plats i Dalarna man mest förknippar honom med.
– Jag har mycket släkt i Malung. Farmor och farfar, mormor och morfar, kusiner. Många av dem är väldigt kreativa.
På väggen hänger en tavla gjord av Robins farfars bror. Robin och hans fru fick den i bröllopsgåva när paret gifte sig för två somrar sedan.
En gåva som Robin Christoffersson fått från en ung VH-supporter.
Och det blir tydligt när han reder ut släkträdet. Robins morfar och hans farfars två bröder är alla tre konstnärer, och hans farfar är en fena på att tälja och sy. Han har bland annat gjort en läcker målarväska till sitt barnbarn, som Robin visar upp.
– Jag kom väldigt nära kreativiteten och tyckte det var kul att sitta och titta på när de skapade. Det är något jag ville eftersträva, så jag började i lite mindre skala och sen har det bara vuxit.
Ibland sätter jag mig, drar på lite skön musik, och ägnar en hel kväll åt det.
Robin Christoffersson
Målande målvakt
Med målandet får Robin en chans att släppa vardagen och elitidrottens alla bestyr.
Hur många timmar i veckan han ägnar sig åt sin hobby varierar.
– Det kan ibland vara lite svårt att få tid till det med all träning och mitt jobb på skolan, som jag har vid sidan av. Men ibland sätter jag mig, drar på lite skön musik, och ägnar en hel kväll åt det. Eller om det uppstår en ledig lördag, då kan jag sitta hela dagen och måla. Förr om åren kanske jag hade gjort något annat, som att spela tv-spel eller nåt, men nu prioriterar jag detta.
"Jag kan lägga hjärnan på vilomode när jag målar"
Robin Christoffersson
Robin, som också designar sina egna målvaktshjälmar, inspireras mycket av naturen. I synnerhet den vackra som finns hemma i Dalarna.
Men även lokala motiv finns bland hans samlade verk. Exempelvis en avbildning av Vimmerby kyrka, som han gett till förre lagkamraten Oscar Gustafsson. VH-kaptenen Jakob Karlsson är också en av "beställarna".
– Han ville ge sin fru Josefine en tavla på Korka Kvarn. Då åkte jag dit, tog ett foto av huset och började måla. Sen drog jag till Erikshjälpen och köpte en äldre ram för att ge tavlan ytterligare karaktär Det är väldigt roligt att kunna ge det till någon och kul när man får så positiva reaktioner.
Leksands kyrka och Vimmerby kyrka, målade i akryl. Kyrkmotiv är något som ligger Robin varmt om hjärtat. Tavlan på Vimmerby kyrka har han gett till förre VH-lagkamraten Oscar Gustafsson och hans flickvän.
Ett kvitto på Robins talang är de tre vernissage han haft. Det första hade han i Östersund, på ett Scandic-hotell som han jobbade på vid sidan av hockeyn.
De två andra har varit på Siljans Konditori i Leksand.
– Där har de kontinuerligt tavlor uppe på väggarna, som byts ut med jämna mellanrum. Senaste gången för mig var nu i somras, där jag hade mina verk upphängda från maj till augusti. Då passade jag på att bjuda in nära och kära till en öppningsfest, med bubbel och snittar. Det var också lite hockeyfolk och lokala profiler i Leksand som närvarade. Det var coolt.
Skulle du vilja ställa ut i Vimmerby?
– Jag har faktiskt haft en tanke på att försöka få till något på Warmbadshuset. Men då vill jag först få fram ännu mera Vimmerbymotiv och ställa ut ännu mer lokala verk. Jag får undersöka saken och se om vi kan få till något.
VH-målvakten har haft tre egna vernissage genom åren. Här rättar han till en tavla inför ett av dem, på Siljans Konditori i Leksand.
Mellan maj och augusti i år kunde besökarna på Siljans Konditori i Leksand ta del av Robins verk.
Mellan maj och augusti i år kunde besökarna på Siljans Konditori i Leksand ta del av Robins verk.
Robin har ett Instagramkonto och en hemsida, under namnet Brunos Art (Bruno är Robins mellannamn), där det går att skåda ett gäng av hans skapelser.
I Instagramflödet hittar han också mycket av sin inspiration. När det kommer till konstnärer är det en som sticker ut.
– Det finns en konstnär från Leksand som är helt sjukt duktig. Han heter Anders Ståhl och honom följer jag nästan varje dag. Det är mycket utomhusmotiv och natur. Frän konst. Sånt som jag gillar. Från långt håll kan hans tavlor se ut som ett foto, sen går man närmare och ser alla penseldrag.
Målar gärna med olja
27-åringen, som fyller 28 om bara några dagar, förklarar att det finns mängder av olika målartekniker som går att använda sig av. Robin använder sig primärt av de tre vanligaste; akryl, akvarell och olja.
– Oljefärgen är nog det jag tycker är roligast. Det är mer lättjobbat och går att jobba med över tid på ett annat sätt. Det går att lägga till, lägga på och hålla på hur länge som helst egentligen.
Samtidigt finns det en nackdel.
– När man målar med olja luktar det så jäkla mycket, då måste jag vädra och hålla på. Jag tycker däremot det luktar gott, men det uppskattas inte av min fru. Så för husefridens skulle får jag jobba med annat, skrattar Robin.
Robin inspireras mycket av miljön hemma i Dalarna.
Solnedgångar är ett återkommande inslag i Robins tavlor.
Utöver några enstaka onlinekurser är han helt självlärd. Typiskt nog finns det en konsthögskola i Leksand, där han spenderat en stor del av sitt liv. Några såna tankar har däremot inte funnits.
– Just nu ser jag målandet som ett bra komplement, som jag kan hålla på med hela livet. Kanske kommer det en dag när jag vill satsa på att göra mer egna verk och prints som jag kan sälja, för att få en affärsidé av det. Men just nu är det en rolig hobby jag har vid sidan av.
Finns det några färdigheter från målandet som du kan ta med dig till isen, eller tvärtom?
– Hm... Det finns nog säkert en del. Men den främsta nyttan är nog just att man kan helt lägga fokus på något helt annat och få bort tankarna på hockeyn. Det är väldigt givande för det mentala måendet. Jag kan lägga hjärnan på vilomode när jag målar.
Är det någon annan i laget som har ett liknande intresse?
– Jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig. Jag brukar säga att alla kan måla, men jag tror inte att alla testar. Eddie (Levin) har ju ett ganska kreativt jobb som plåtslagare, vilket är ett hantverk i sig, men han kanske inte ens kan måla en streckgubbe, haha. Jag får väl dra med 25 canvas upp till träningen och testa grabbarna.
Robin Christoffersson vid ett av sina verk hemma i lägenheten i Vimmerby.
Robin Christoffersson framför tavla på en myr, som finns i verkligheten i närheten av sommarstugan i Dalarna.
Du nämnde att du brukar lyssna på musik när du målar. Vad kommer ut från högtalarna?
– Det brukar vara musik av det lugnare slaget. Mycket Lars Winnerbäck, country, Moonica Mac, bröderna Norén och sånt. Det är härligt att ha en gitarr och nån skön röst i bakgrunden. Inte så hetsigt.
Det blir inte fullt ös till Bolaget.
– Haha, nej. Bolaget och den norska dunkmusiken får Eddie ta hand om i hallen.
Ser du dig själv som en målande målvakt eller en burvaktande konstnär?
– Jag får nog just nu säga att jag är en målvakt som målar. Det kanske ändrar sig när jag blir äldre.
Tavlan han är mest stolt över
Intervjun börjar närma sig sitt slut. Men innan vi säger tack och adjö vill vi såklart ha reda på om det finns något verk Robin Christoffersson är extra stolt över.
Svaret kommer ganska snabbt. Bara en dryg meter ifrån matbordet där vi sitter finns en printversion av "Mitt fina Leksand". Den riktiga tavlan är på 100 x 100 centimeter och finns hemma i Dalarna.
På tavlan ser man ett slags kollage av 16 motiv som representerar Leksand.
Robin Christoffersson under arbetet på "Mitt fina Leksand".
En printversion av "Mitt fina Leksand", det verk som Robin Christoffersson är mest stolt över.
Det är kyrkan, Siljan, byn Ullevi som ligger i närheten, Leksandsbron och såklart Dalahästen. Bland annat.
– Jag försökte få med så mycket som möjligt. Jag har faktiskt haft en tanke på att göra en sån från varje ställe jag bott på. Men det är väldigt pilligt, och tar en jäkla tid.
Och det förstår vi när Robin berättar om skapandeprocessen.
– Normalt sätt gör jag kanske en större tavla på fem kvällar. Då sitter jag sex timmar i sträck vid varje tillfälle. Den här höll jag på med i flera månader. Jag målade visserligen inte varje dag. Men jag gick fram och tillbaka och höll på mycket med den under perioder. Jag har för mig att jag började i oktober nåt år och blev helt klar runt februari-mars.
Hur många timmar arbetade du med den sammanlagt tror du?
– Jag skulle nog gissa på uppåt 100 timmar.
Noggrannhet och strävan efter perfektion.
Två goda egenskaper – för både en målvakt och en konstnär.
