Älgtjurarna Sigge och Harald tampas om herraväldet i hägnet. En gång slogs Harald med en vild tjur och de lyfte staketet 90 centimeter, berättar Kjell Svensson.
Sen Skärtorsdagen har Sara och Jon Seberg tagit över älgparken som Helene och Kjell Svensson byggt upp.
– Vi har hittat helt rätt köpare som har alla förutsättningar att driva och utveckla parken. Sen är det vemodigt, vi har levt med det här och om ett par månader flyttar vi från huset där vi bott i över 40 år, säger Kjell Svensson.
Att paret blev älgbönder bottnar i en svår eldsvåda 2003.
– En totalbrand förstörde två ladugårdar och vi skickade avelbesättningen med mjölkkor till slakt. Vi bestämde oss direkt för att satsa på något annat och hade massor av idéer, berättar de.
– Någon form av köttförädling låg närmast, men jag såg ingen lönsamhet i det, säger Kjell Svensson.
På väg hem från Skåne stannade de av en tillfällighet till vid en älgpark. Sen var beslutet taget.
Helen Svensson tillsammans med den speciella tjuren Harald som satt en särskild prägel på älgsläktet i hägnet. I dag finns tre av hans söner kvar. Korna kommer från annat håll för att undvika inavel.
De år som gått har inneburit skötsel av älgarna 365 dagar om året och att ta emot hundratals besökare dagligen under högsäsongen. De minns särskilt en.
– "Tackis", som ordnar aktiviteter för de gamla i Västervik, har varit här 53 gånger med olika grupper.
En som satt sin prägel är omtalade älgtjuren Harald.
– Jag har hållit på med djur hela mitt liv, men med Harald fick jag ett väldigt speciellt förhållande, en ömsesidig respekt. För man ska ha klart för sig att det enda de här djuren är ute efter är mat, säger Kjell Svensson.
Paret minns bland annat när fyra älgar rymde under pågående älgjakt.
– Det tog fem dagar att hitta och få hem dem. En man från Skåne djurpark kom hit och hjälpte till och alla jaktlag slutade att jaga och hjälpte till att leta, vi var nog 200 personer.
En älgjägare ringde om att han hade hittat tre av älgarna.
"Hur vet du att det är mina?" frågade Kjell.
"De står och luktar in i bilen där jag har tre älghundar" löd svaret.
Nästa samtal kom från en man som hade en älgtjur fem meter ifrån sig.
"Hur ser han ut? undrade Kjell.
"Ena hornet pekar neråt" sa mannen.
– Då visste jag att det var Sigge!
Med hjälp av bedövningsskott från kolsyregevär och hästtransporter kom de alla hem till hägnet igen.
– De nätterna sov jag inte mycket. Det är ju älgarna som är verksamheten.
Nu väntar lugnare tider.
– Det finns lite skog att sköta, ett par fastigheter ska renoveras och vi har barn och barnbarn som vi ska ge mer tid och golf är vårt stora intresse sen länge. Så det känns bra att lämna parken nu, säger de.
