Först och främst: tack för ditt inlägg! Det är positivt att båda ”sidor” ger sig in i debatten, det känns konstruktivt och mer som en dialog. Det blir är ett bra sätt för oss att bryta tankar med varandra, kring den här viktiga frågan. Kanske någon av oss kan övertygas åt något håll? Debatten känns annars lite som en kamp mot väderkvarnar. Så tack för dina funderingar och möjligheten som det öppnar, att bemöta det som kanske flera i kommunen tänker.

Du lyfter verkligen mycket viktiga frågor: Varför ökar inte Vimmerbys befolkning? Kommer familjer flytta? Hur upprätthåller vi en bra och jämlik utbildning? Och dessutom: att livet består av mer än att få ungarna till och från skolan, det känns som en bra inställning i största allmänhet!

Den första frågan är naturligtvis svårast, inflyttningen till Vimmerby kommun är inte som man kunde ha hoppats, framförallt till tätorten. Men det finns undantag, till exempel i Tuna växer invånarantalet och det råder bostadsbrist. Vi är framförallt barnfamiljer som har flyttat hit de senaste sju åren. Den här frågan handlar på individnivå om vad man tror på, hur man själv känner, vart man som individ själv vill bo och leva. 

Men det finns också bra statistik på vad som attraherar familjer idag, när arbetsplatsen mycket väl kan vara ett hemmakontor eller som entreprenörer i gröna näringar. Statistik som bland annat Frida Almqvist lyfter fram i sin debattartikel häromdagen.

Jag vill också lyfta fram att den skola vi har idag faktiskt generellt sett är bra, trots alla bekymmer som ibland skrivs om, med stök och bråk. Den sidan är naturligtvis tråkig, men statistiskt sett är våra skolor faktiskt så pass bra att våra resultat gör Vimmerby kommun till ett positivt exempel i Småföretagarnas senaste kommunranking, där Vimmerby hamnar mycket bra till. 

Att ha en bra skola är mycket viktigt för företagandet i kommunen, den åsikten står fler än Småföretagarna bakom. Dessutom det är närmast en grundpelare i en kommuns attraktivitet som bostadsort. Allt annat blir trivialt i jämförelse. Vilken barnfamilj bryr sig om att det finns nya hus, sjötomter, odlingsmöjligheter, teatrar, biosalonger eller sport – om skolan är känd för att vara allmänt dålig, stökig och otillgänglig? Vilken familj riskerar det för sina barn, när alternativ finns?

Många av oss som kämpar för småskolorna, tror faktiskt att Vimmerby som helhet har flera stora fördelar gentemot andra kommuner. Fördelar som inte utnyttjas idag. Här hos oss i Vimmerby finns en underutnyttjad potential för unga familjer att hitta just sin livsstil på landet, tack vare den enorma exponering vi får som ett av Nordens främsta besöksmål för barnfamiljer.

Vi har också en mycket effektiv grundskola redan idag, kostnaderna för utbildning i Vimmerby är lägre i grundskolan än i både regionen såväl som i riket i snitt, det här konstaterade barn- och utbildningsnämnden så sent som 13/12 2023. Och de små skolorna är generellt sett inte dyrare än de större, i flera fall tvärtom. Vi har idag goda resultat, till låga kostnader, med hygglig tillgänglighet. 

Detta är ganska anmärkningsvärt, det är något för hela kommunen att vara mycket stolt över. Men det säger också någonting om prioriteringarna som görs nu. Att spara mer där vi är som mest effektiva borde normalt sett vara mycket svårt, något man undviker. Varför inte spara där vi ser att vi är dyrare än andra kommuner? Men för att parafrasera före detta BUN-ordförande Magnus Gustafssons inlägg i debatten redan för 7 år sedan. ”Skolan är bra på att spara, ber kommunen dem spara, så blir det generellt sett av”. Det är med andra ord ett säkert kort. Allt medan andra verksamheter, som inte har riktigt samma fina historik, slipper undan igen. I Vimmerby har det alltid varit ”lätt” att spara på barnen, att göra det kortsiktiga. Barnen ska, om man tillåter sig att hårdra en aning (men ändå realistiskt), bekosta tjänstebilar, höga löner, kulturevenemang, konferenser och förmåner. Det här ser inte vi som valuta för våra skattepengar.

Jag vill också nyansera den dysterhet som verkar råda kring demografin och barnantalet i kommunen. I verkligheten ska detta tas med en stor nypa salt. Antalet grundskole-elever i Vimmerby kommer bara att sjunka med lite drygt 80 stycken de närmaste fem åren, häri ligger ingen större dramatik, det är en ganska marginell förändring. De flesta som försvinner, försvinner från Vimarskolan. På Vimarskolan har vi idag en så kallad ”överbeläggning” med cirka 90 elever och lite drygt 90 elever förväntas försvinna på en femårsperiod. 

Med andra ord, det som ses som dystert, är egentligen ganska bra. Det är nämligen oerhört dyrt för kommunen att ha överbeläggning på Vimarskolan med dess paviljonger. Om än tydligen inte tillräckligt dyrt för att utreda konsekvenserna av att överföra den här överbeläggningen till Frödinge där det finns plats för dem. Frödinge ligger nära och eleverna skulle få en tryggare miljö för sina skolgång.

Kommer familjer flytta härifrån? 

Det är en väldigt viktig och bra fråga. Den här faktorn skulle kunna påverka kommunens ekonomi ganska betydande. Här lokalt kan man bara förutse detta genom att fråga oss som är berörda, vilket kommunen tyvärr inte har gjort utan lämnat åt föräldraföreningarna att utreda. Tyvärr är det många som säger ja. Om än inte hela familjen, så åtminstone barnen till grannkommuners skola som blir betydligt närmare. Bor man i Rumskulla blir Mariannelund alternativet (där det även finns högstadie). Bor man i Tuna blir både Hjorted, Vena och Kristdala aktuella skolorter för familjer med jobb i Hultsfred, Västervik eller Oskarshamn. Varje barn som utbildas av en annan kommun, betyder en stor kostnad för kommunen.

Det finns också en hel del bra forskning om vilka konsekvenser en nedläggning får. Magdalena Cederings arbete ” kolnedläggningar på landsbygden Konsekvenser för vardagsliv och lokalsamhälle” från 2012 till exempel som bland annat berör nedläggningen som gjordes i Locknevi för ett antal år sedan.

Det finns de som grävt fram statistik på att nedläggningar inte verkar påverka den så kallade ”bydöden” eller ”flyttmönstren”. Tyvärr finns det ett antal brister i den här gamla statistiken. Framförallt är den kortsiktig (bydöden tar flera år). Men statistiken har också problem med den så kallade kausaliteten. ”Normalt” sett i Sverige har skolor lagts ned för att byn håller på att dö, inte tvärtom. Det sker när den stora arbetsplatsen på orten lägger ned, eller när andra viktiga funktioner försvinner från orten, en del i en pågående process.

Det här är gammal statistik från en svunnen tid. Vi hävdar att i dagens arbetsliv kan skolan till och med vara det som räddar en by eller kanske till och med en hel kommun. Vi hävdar att Tuna är ett redan existerande exempel på att detta kan lyckas!

Det experiment vi håller i Vimmerby nu är också väldigt ovanligt – det är inte brukligt att lägga ned skolor på orter som egentligen inte har några större problem eller kostar särskilt mycket. Det har därför inte riktigt studerats.

Hur gör vi skolan bra och jämlik? 

Kvalitetsmässigt har vi inga större problem i de mindre skolorna, tvärtom. Men att lägga ned en bra skola till förmån för en sämre ser vi inte som en kvalitetshöjande åtgärd. Och jämlikheten, eller likvärdigheten som det ibland pratas om i skolvärlden, är ganska grundligt studerat i bland annat Gerd Petterssons doktorsavhandling ”Inre kraft och yttre tryck: perspektiv på specialpedagogisk verksamhet i glesbygdsskolor” från 2017. Här konstateras att mindre skolor generellt sett har bättre möjligheter att erbjuda likvärdighet, än stora.

Jag glider lite från debatten, men den ovanstående avhandlingen vill jag verkligen rekommendera till alla intresserade av det här ämnet, kanske framförallt för att den väldigt väl belyser väl de pedagogiska utmaningar som små skolor har stått/står inför. Ofta beroende på ändrade läroplaner och krav. Men den beskriver också hur det har hanterats och hur det kan utvecklas. Inte minst vilken otrolig potential som finns i dessa små skolor ur ett pedagogiskt perspektiv. 

Livet består av mer än att bara köra barnen till skolan. 

Ja, just precis så tycker vi med. Men kanske framförallt: barnens liv måste få bestå av mer än att ta sig till och från skolan. Tyvärr är det ganska långa avstånd på dåliga vägar vi pratar om. I Tuna finns barn som får 4 mil på undermåliga vägar till sin grundskola. 6-åringar som vissa dagar kanske åker över Hjorted via Ankarsrum för att ta sig till Frödinge. För att få lite variation, och för att det går lite snabbare den vägen. I Hjorted passerar de också ett låg-mellanstadie och i Ankarsrum finns väl ett högstadie?

Så detta med avstånden är ett stort bekymmer, både för barnen, oss föräldrar och för kommunens ekonomi.

Slutligen om gemensamma skattepengar.

Egentligen har vi inte fått någon trovärdig beräkning på hur detta projekt skulle kunna spara något alls åt kommunen, mycket tyder på det motsatta. Men jag har mycket stor förståelse för er som känner att svångremmen – den behöver dras åt på alla.

Alla berörda (vilket vi alla är) borde kunna kräva att det finns en seriös och trovärdig analys gjord över hur detta kommer påverka er och kommunens gemensamma ekonomi på kort och lång sikt. Det är inte för mycket begärt anser jag. Vi alla kommer ju att stå för notan av det här experimentet. 

Det finns i praktiken ingen forskning, eller några utvärderingar gjorda, som visar på att någon kommun har lyckats spara pengar i liknande projekt, tack vare projektet.

Om ”Skattebetalande kommuninnevånare” inte tror mig så tänker jag mig en kontrollfråga man kan prova: 

Om data hade funnits, borde det inte varit av högsta prioritet att presentera detta? Hade det inte noggrant och pedagogiskt redovisats klart och tydligt för oss medborgare? För att skapa förståelse för den här processen, gjutit olja på vågorna. Debatten som är så stökig, och väcker så mycket känslor och politisk debatt? Fanns det ett botemedel borde det väl användas?

Tyvärr är nedläggningar generellt sett misslyckade projekt på kommunens sista rad, framförallt med ett perspektiv över 3-5 år (eller längre). Även Vimmerby har misslyckats i sina tidigare försök (se Locknevi). Skolor har lagts ned, men budgeten är densamma eller ökande, skatterna höjs i stället för sänks. Spara har man bara lyckats med, om man efter en förändring gör av med mindre pengar än tidigare, allt annat lika. En egocentrisk ambition att spara genom att flytta kostnader från en budget till en annan, inom samma kommun, är kanske en av rotorsakerna till situationen som vi har försatt oss i som helhet i kommunen?

Besparingar som verkar självklara vid en första anblick (mindre lokaler och större klasser och så vidare) går inte att belägga, kommunens egna utredare bemödar sig tyvärr inte ens att ge oss en trovärdig gissning. 

En ansenlig mängd forskning, till och med Myndigheten för Skolutveckling, har ställt sig tveksam till det ekonomiska i att lägga ned skolor som fungerar.

Så återigen, stort tack för ”passningen”, "Skattebetalande kommuninvånare", jag hoppas att vårt meningsutbyte känns konstruktivt för läsarna!